Ungdomsminister Lena Hallengren överväger att vidta åtgärder för att stötta unga som ger sig in i politiken.
I valet 2002 fick tre unga politiker plats i Gislaveds kommunfullmäktige. Alla har avgått.

– Ofta är det studier som drar ungdomen till större städer. Rörligheten är så pass stor i dag att vi nog får vänja oss vid att råka ut för detta, säger kommunalrådet Agne Sahlin (s).

Situationen i Gislaved är långt ifrån unik. Totalt valdes 463 ungdomar mellan 18 och 25 år in i fullmäktige förra valet. Drygt 40 procent har hoppat av, visar statistik som Valmyndigheten för första gången tagit fram på uppdrag av Ungdomsstyrelsen.

Bland de ledamöter som är över 25 år är avhoppen betydligt färre: endast 13 procent har lämnat sin plats under mandatperioden.

– Jag tror att det framför allt handlar om att ungdomar är rörliga. Det är precis i den här åldern man ska bestämma sig för om man ska plugga vidare på högskola, om man ska ha ett jobb eller kanske bilda familj, säger ungdomsminister Lena Hallengren.
Men missnöje med uppdraget kan också spela in, tror hon.

– Om det är så att de slutar för att de inte blir lyssnade på eller att det politiska arbetet inte motsvarar det man blivit utlovad, så är det klart att det är viktigt för varje parti att se över arbetsformerna.

Det är angeläget att politiker i alla åldrar finns representerade i kommunalpolitiken, slår Lena Hallengren fast.

– Det är enklare att förstå ungas vardag om man själv är ung, och det är lättare att förstå en pensionärs vardag om man själv är pensionär. Vi ska inte bara tala om de grupper vi säger att vi vill företräda, utan de ska också utgöra representanterna.

Mest oroväckande med Valmyndighetens siffror, enligt Lena Hallengren, att de svart på vitt visar att andelen ungdomar i fullmäktige är försvinnande liten: 3 procent.

– Det finns i genomsnitt en, kanske två, som är under 25 år i varje kommun. Om den personen hoppar av, så finns det ju ingen kvar. Det tycker jag är väldigt skrämmande.

Johan Forssell, ordförande i Moderata ungdomsförbundet, tycker att statistiken är ”väldigt trist”.
– Jag blir bekymrad, för vi måste ju ha en ny generation politiker. Samtidigt är det här ganska förväntat, för unga människor är väldigt rörliga.

Men det är inte lätt för den som är ung och engagerad att kastas in i kommunalpolitikens vardag, tror han.

– Många unga vill förändra världen, men märker att politiken till allt för stor del handlar om att detaljreglera. När man som 19-åring ska ha synpunkter på hur en busslinje ska dras, när dagis ska stängas eller soptunnorna tömmas, då blir det ganska trist.

Johan Forssell beskriver partierna som ”en rest från den gamla folkrörelsesverige”. Det riskerar att drabba nykomlingarna i politiken, som inte släpps fram.

– Man förväntas koka kaffe i tio år. Men vi unga som kommer nu är ganska otåliga och vill ha ett ord med i laget.

Valet 2002 var en framgång för folkpartiet, som fick många nya fullmäktigeledamöter. Nykomlingarna erbjöds utbildning i konsten att bedriva lokalpolitik.

– Särskilt unga personer, som kanske inte har samma erfarenhet att armbåga sig fram i en församling full av politiska rävar, kan behöva en sådan hjälp, säger partisekreterare Johan Jakobsson.

Enligt Lena Hallengren är viktigt att alla partier hittar former för att stötta sina unga politiker. Men om socialdemokraterna vinner valet är hon inte främmande för att även regeringen kan behöva vidta åtgärder.

– Jag funderar som ungdomsminister på om man kan hitta sätt att möjliggöra möten mellan de som är unga och invalda, eller på annat sätt backa upp och stödja. Att få dela erfarenheter med någon som är i samma situation är värdefullt.