Det var en vårdare på boendet i en stadsdel i Malmö som anmälde behandlingen av mannen till Länsstyrelsen i Skåne.
Vårdaren beskrev hur en vuxen, gravt funktionsnedsatt man varje dag fick sina armar bundna bakom ryggen genom att tröjärmarna bands samman med en strumpa bakom ryggen.
Detta eftersom mannen har ett självdestruktivt beteende och rev sig själv i ansiktet när han blev upprörd. Mannen hölls bunden dag som natt, förutom när han duschade, åt eller vid verksamhet när han hade personal vid sin sida.
Vårdaren undrade i anmälan om det är tillåtet att binda någon med läkarordination, om vårdpersonal får utföra bindningen och under vilka omständigheter en vårdare får binda en vårdtagare under perioder på 4 - 12 timmar i taget.
Beslutet om att mannen skulle hållas bunden var taget av en läkare på vårdcentralen.
I samband med att den sociala tillsynen övergick till Socialstyrelsen vid årsskiftet så överlämnades ärendet dit.
Socialstyrelsen gjorde ett oanmält besök på gruppboendet i februari och personalen de pratade med sade att de inte hade iakttagit ett allvarligt självskadebeteende hos mannen. Han ”far upp med händerna när han blir orolig och kan rispa sig i huvudet”, sade de till Socialstyrelsens inspektörer.
De uppgav också att mannen varit bunden under 25 år vid de tillfällen han inte haft personal vid sin sida.
På väggen utanför mannens bostad hängde en ”bindningslista” där personalen antecknade vilka tider han var bunden.
Två veckor innan Socialstyrelsens besök anställde dock boendet särskild timanställd personal för att minska på tiden mannen är bunden.
”Vi konstaterar att det är bra att för (NN) att han har personal vid sin sida. Han har inte skadat sig själv allvarligt sedan detta infördes”, skriver en sjuksköterska i en utvärdering den 1 mars.
Men att mannens beteende var påverkbart på detta sätt fanns fastställt redan 1987. En kurator konstaterade då att man efter intensiv terapi ”lyckats få honom att påkalla personalens uppmärksamhet på annat sätt och att NN slår sig och drar sig i håret men att det endast sker någon enstaka gång”.
Stadsdelsförvaltningen har lex Sarah-utrett sig själva där de kommer fram till att ”brukaren inte har lidit någon skada”.
Men Socialstyrelsen riktar allvarlig kritik mot stadsdelsfullmäktige med anledning av otillåten tvångsåtgärd.
Socialstyrelsen konstaterar även att journalföringen brustit i flera avseenden.
Dessutom anser Socialstyrelsen att ett allt för stort antal boende bor i gruppbostaden för att de ska ha ”goda levnadsvillkor”.
Enhetschefen för enheten för äldre och funktionshindrade och rehabilitering i stadsdelen säger att man sett på behandlingen av mannen med ”största allvar”:
–Så här får det absolut inte vara. Så fort vi fick kännedom om detta har vi vidtagit åtgärder.
Hur följer ni upp ärendet?
– Vi har samverkat med chefen vid vårdenheten och gjort en uppföljning som vi skickat in till Socialstyrelsen, säger hon.
Angående kritiken mot antalet boende säger hon att Socialstyrelsen redan godkänt att det bor sju personer i gruppboendet.
