Med fynd från skogarna hemma i Herräng i Roslagen kommer Jan Nilsson till Naturhistoriska riksmuseet. Han är nyfiken på om de okända svamparna är giftiga eller ätliga. Amatörmykologen Eva Grönlund, aktiv i Stockholms svampvänner, öppnar plastpåsen. Först: en doftvaxskivling.

– Den luktar björnklister. Inte ätlig, säger Eva Grönlund.

Sedan: en krusbärskremla.

– Den luktar frukt, och går heller inte att äta.

Sedan: en mjölskivling.

– Luktar härsket mjöl, och är ätlig. Men det är ingen nybörjarsvamp. Man ska inte äta vita svampar, om man inte är helt säker, förklarar Eva Grönlund.

Jan Nilsson gillar att plocka svamp.

– Karljohan, smörsopp, trattisar, de där vanliga.

Och intresset är stort, enligt Mattias Andersson, ordförande för Stockholms svampvänner. Själv har han fått ihop fem-tio korgar.

– Jag plockar helst trestjärniga svampar. Karljohan, kremlor, mandelriska. Ju fler arter man kan, desto mer selektiv kan man vara.