När astronauten sedan spexade loss var det inför svenska folket framför tv-apparaterna och en lycklig handfull i studion som fått äran att prata direkt med den förste svenske astronauten.
Men lyckligast var nog ändå huvudpersonen själv.
– Vi har jättekul, blev Christer Fuglesangs första ord från rymdstationen. Om det inte varit för viktlösheten, fördröjningen på ljudet och ett enormt brett leende kunde austronauten lika gärna ha befunnit sig i en tv-studio.

Är det som du förväntat dig? undrade kronprinsessan.
– Det har varit över förväntan. Jag hade ju väntat rätt länge, svarade Fuglesang.
Prinsessan passade också på att ta ordet innan sändningen avbröts med ett ”pappa kungen hoppas att vi får ett besök av dig när du har möjlighet för det vore skoj att få höra om dina upplevelser”.
Efter en lång tystnad – längre än ljudets fördröjning – tackade Fuglesang sedan ja till det kronprinsessan beskrev som ett ”spejsigt” kalas.
– Det ska bli spännande. Jag har en speciell present till honom, lovade astronauten.

Även journalistkåren fick möjlighet att ställa frågor till besättningen. Reportrarna i USA undrade bekymrat över solutbrotten som tvingat svensken att byta sovplats och skärmen som inte vecklats ut. De flesta i besättningen fick frågor om det – utom svensken.
Med de svenska journalisterna var det tvärtom Fuglesang som fick alla frågorna.
Frågan om de kivas på denna disciplinerade arbetsplats möttes av gapskratt från besättningen utan närmare förklaring.
Däremot svarade Fuglesang en journalist på klingande ryska att han tycker arbetet är ”intressant och glädjande”.

Annars är det tystnaden han slagits av. Och ljusblixtarna som han sett redan första natten.
– Det är kul att äntligen få uppleva det jag forskat om i tio år.
Dessutom upplevde han rymdpromenaderna som otroliga, liksom utsikten över jorden nattetid med alla dess ljus.
Några saker kunde han ändå nämna som inte varit helt perfekta utöver åksjukan och ryggskottet som tynglösheten orsakat:
– Det jobbigaste är att man inte har tid att tänka till ordentligt för att man har så mycket att göra hela tiden. Det har varit lite komplicerat med tyngdlösheten med att till exempel äta och så.

Christer Fuglesang passade också på att slå världsrekord i snurrande frisbee och äta flygande geléhallon tillsammans med kollegan Thomas Reiter som efter ett halvår i rymden äntligen ska få komma hem. Han saknar jorden klart mer än Fuglesang som log och guppade omkring som en guldfisk i en blå lagun.
Efter sändningarna justerade Fuglesang sin dräkt inför den tredje rymdpromenaden som utförs av kollegan Sunita Williams.
När astronauten – upp och ner – vinkat hejdå till tittarna konstaterade Erik Djurclou att han tyckte ”det var jättecoolt”. Han förstod varför astronauten svarat på hans fråga att han inte längtade hem. Nu när han fått prata med Christer vill han bli astronaut ännu mer.
– Det var så roligt att han gungade upp och ner hela tiden, säger Erik Djurclou.
Även Maud Olofsson som uppmanat astronauten att vara ett affishnamn för naturvetenskapen var nöjd:
– Man måste göra lite jippo kring det här för att ungdomarna ska bli intresserade. Det är jätteviktigt.

Yasmine El Rafie
08-13 54 37, yasmine.el.rafie@svd.se

Anna Wetterqvist
08-13 51 06, anna.wetterqvist@svd.se