De nya yrkessoldaternas hem är ett flerbäddslogement. Mera privat än så här blir det inte för Jacob, t v, som satt upp Skånes flagga för att markera revir, och Ignacio. För en sådan bostad ska soldaterna betala 1100 kronor i månaden, enligt Högkvarterets riktlinjer.
Foto: Yvonne Åsell
Till det yttre är miljön sig lik vid Livgardet i Kungsängen – men ett första tecken på att något har hänt får vi redan vid grinden. Vakten bakom det skottsäkra glaset säger: ”Välkommen.” Det där lilla ordet har jag aldrig någonsin hört tidigare när jag passerat här.
Under ytan pågår en kulturrevolution. Sveriges krigsmakt som i 109 år byggt på en mix av värnplikt och folkförankring stöps om. Nu ska Försvarsmakten i stället vara en attraktiv arbetsgivare som klarar att rekrytera – och behålla – minst 4000 frivilligt anställda soldater och sjömän varje år.
På Livgardet har de hundratals värnpliktiga muckat för sista gången. Logement efter logement ekar tomma. De 107 anställda soldaterna var jullediga förra veckan. I dag, måndag, är de tillbaka – samtidigt som 130 nya börjar sin anställning. Men två soldater från Artilleriregementet i Boden bor redan på förbandet och kan berätta om sina första månader som yrkessoldater.
Ignacio, 20 år, från Stockholm gjorde sin värnplikt i Boden. Han blev anställd direkt i höstas med kontrakt på fyra år.
–Jag trivdes i det militära och skulle inte klara ett skrivbordsjobb. Här är det nya saker varje dag. Det är skillnad jämfört med värnplikten. Nu blir man mer behandlad som arbetskamrat. Det är mindre ”kapten” och mer förnamn, säger Ignacio som har graden korpral.
Samma arbetsvillkor har Jacob från Skanör som är fem år äldre, gillar skidåkning, bergsklättring och friluftsliv.
–Att vara soldat passar min livsstil, man rör på sig. Visst är det tråkigt ibland, men också omväxlande.
I Boden hyrde Ignacio tillsammans med en kompis en trerummare utanför regementet. Nu är lägenheten uppsagd och Ignacios bostad är en sovsal. Så var det redan i Boden för Jacob då han var en av fyra soldater på en 16-sängslucka (logement).
–Det var bara att ta var sitt hörn. Det var inga problem. Alla är i samma sits. Men privatliv har man väl inget på kasern. Jag har inget hem längre, frånsett sängen hemma hos mor och far i Skåne. Det negativa med soldatlivet är att det är svårt att stadga sig, speciellt om man är ute på många utlandsmissioner, säger Jacob.
Med Skånes flagga på väggen markerar Jacob ändå sitt revir på en kvadratmeter. De slitna skåpen och stålsängarna har nog 50 år på nacken. Men enligt direktiv från Högkvarteret ska soldaterna tvingas betala hyra till Fortifikationsverket: 1100 kronor i månaden för sin säng.
–Med den standard det är nu hade jag inte betalat, säger Jacob.
På Livgardet försöker de anpassa sig till sin nya personalgrupp. Att äta i matsalen som tar 70 kronor per måltid blir dyrt. I ett logement har sängar bytts mot mikrovågsugnar. Soldaterna kan värma mat men inte laga egen på en spis.
Det glada livet på luckan har skildrats i otaliga svenska filmkomedier. Men för Ignacio och Jacob är det allvarliga studier som gäller: Handbok Afghanistan. Deras verkliga soldatprov kommer att bli tusentals kilometer bort i Afghanistan från i maj och ett halvår framåt. Därför vill de av säkerhetsskäl inte ha sina efternamn i tidningen.
Båda är eldledare och ska följa med i främsta linjen som TACP, Tactical Air Control Party. Om truppen angrips är det de som ska leda in Natos flyganfall mot angriparen och därmed rädda övriga svenska soldaternas liv. De är medvetna om riskerna, men har sina familjers stöd.
–Det svåraste med att åka ut det är de som är kvar hemma. Sedan får vi ser hur det går. Pallar man inte där nere är det ingen idé att vara soldat. Det är som att vara pilot och ha höjdskräck, säger Jacob.
