På ett obduktionsbord ligger den varghona som sköts i Gävleborg och som lämnade ett antal valpar efter sig i reviret. Alfahannen ligger på ett bord intill på Statens Veterinärmedicinska Anstalt, SVA, i Uppsala.

– Man ser att tänderna är slitna, men hon har fortfarande fyra hörntänder som går att tugga och bryta ben med. Hon har också en äldre skada på bakbenet, visar viltpatolog Erik Ågren.

Alla skjutna vargar har skickats till SVA. De är flådda eftersom jägarna får behålla skinnet. Nu granskas de in i minsta detalj. Veterinär Jonas Malmsten obducerar en yngre hona som sköts i Åmål. Hon har en knöl på frambenet som ska undersökas vidare. För övrigt är hon i gott skick, precis som de övriga skjutna vargarna, och vargarna generellt.

Av nästan hundra vargar som SVA obducerat genom åren har bara drygt en handfull haft missbildningar.

– De här är i bra kondition och har gott hull. De flesta har ätit ordentligt. Vi har inte sett några sjukliga förändringar så här långt, sammanfattar Arne Söderberg vid SVA de 23 obduktioner som har gjorts när SvD är på besök. Idag görs de fyra sista.

Någon av de skjutna vargarna kan vara avkomma till två "nya" hannar som lyckades vandra in 2006 respektive 2007. De etablerade sig snabbt, i Norge och i Hälsingland, och har vardera gett upphov till två kullar under två år, cirka 25 nya vargar.

Reviret i Hälsingland omgärdades av en stor skyddszon under jakten. Men ungarna från 2008 har spritt sig.

– Ja, det kan vara så. De kan finnas med bland ensamdjuren eller bland något av paren. Det får DNA-analysen visa, säger Olof Liberg, koordinator för det skandinaviska vargforskningsprojektet Skandulv.

Han tillägger att det är omöjligt att veta vilka vargar som är inavlade och vilka som har nytt blod.

– Miljöministern har missuppfattat om han tror det är möjligt att skjuta "rätt" varg. Vi kan inte skilja de inavlade vargarna från de nya, säger Olof Liberg.

Däremot är de "nya" vargarna så många nu att om en eller ett par stycken har skjutits spelar inte det så stor roll, anser Skandulvforskarna. Om ett par veckor är DNA-analys klar.

Det är en missuppfattning att de inavlade vargarna är värdelösa, påpekar Hans Ellegren, professor i evolutionsbiologi vid Uppsala universitet.

– Miljöministern har möjligen missförstått att om vissa vargindivider är mer värdefulla så kan de andra lika gärna tas bort. Som genetiker kan jag inte se någon logik i det. Ju fler individer det finns i en stam, desto mindre blir förlusten av genetisk variation.

Han vill inte nämna någon siffra om hur stor stammen borde vara eftersom han inte har fördjupat sig i frågan som nu är rätt infekterad. Men "intuitivt" är riksdagens beslut om 210 individer alldeles för lågt.

– Det handlar inte om antalet djur totalt, utan om hur många som reproducerar sig. Nu är nivån på något tiotal par, det räcker inte.

Men även om de inavlade vargarna alltså är fullt friska, så är alla överens om att vargstammen behöver nya gener. Inaveln märks framför allt genom att det föds färre ungar. Antalet per kull har minskat från i snitt 4,5 per år till 3,5, enligt Skandulvprojektet.