Friande domar i kvinnojourmål

Även den fjärde kvinnan som stod åtalad, en före detta rektor på en skola där barnen fick gå i hemlighet, friades.

De fyra hade åtalats för att ha hjälpt en kvinna att hålla sig undan med sina barn i mer än sex år trots att det var pappan som hade vårdnaden om barnen.

De tre åtalade från kvinnojouren hade alla kommit till tingsrätten för att personligen ta emot domen.

Utanför domstolens expedition möttes de av blomsterbud som gav dem buketter.

"Ni är modiga! Sådana som ni behövs!", hälsade kvinnojouren Kobra i Helsingborg.

Minuterna efteråt fick kvinnorna sina domar. De läste tyst och koncentrerat, sedan kom jublet.

- Vi är frikända, vi är frikända, sade en av de åtalade, översvallande glad.

Åklagaren hade krävt att samtliga fyra skulle dömas till sex månaders fängelse, minimistraffet för medhjälp till grov egenmäktighet med barn. Men domstolen anser att åklagaren inte har kunnat bevisa att kvinnorna från kvinnojouren kände till att mamman inte hade vårdnaden om barnen. De kan därför inte fällas för att ha medverkat till kvinnans brott.

Den före detta rektorns medverkan är inte heller av det slaget att hon kan dömas för brott. Att bara umgås med kvinnan har inte varit tillräckligt, enligt rätten.

Rätten tar också hänsyn till att det var rektorn som med ett anonymt brev till polisen såg till att kvinnan avslöjades och greps.

- Jag har aldrig tvivlat på att vi gjorde rätt, säger Ingela Engstrand, en av de nu friade kvinnorna och ordförande i kvinnojouren när mamman sökte hjälp.

Lagmannen i Eksjö tingsrätt, Charlotte Brokelind, mötte direkt efter domen pressen för att förklara rättens ställningstagande. I försvarsadvokaternas pläderingar pekade de på möjligheten att rätten kunde välja en mildare rubricering på det brott kvinnorna misstänktes för. I så fall skulle händelsen ha varit preskriberad.

Den diskussionen förde aldrig rätten inför sin dom.

- Eftersom åklagaren aldrig kunde visa att kvinnorna visste om att mamman inte hade vårdnaden om barnen, så behövde vi inte ta den diskussionen, sade Charlotte Brokelind.

Hon betonade att det inte finns någon laglig plikt för kvinnojourer eller andra att ifrågasätta kvinnors berättelse. Det finns heller inga särskilda krav på kvinnojourer, de bedöms som vilka privatpersoner som helst.