Trots att hovrätten säger att "det finns mycket starka skäl som talar för att målsäganden mot sin vilja blivit utsatt för ett sexuellt övergrepp" så frias den 20-årige man som stått åtalad i fallet.

Ett av de skäl som lyfts fram i domen är att flickans "uttrycksformer kan ha varit svårtolkade" för 20-åringen.

En formulering som nu väckt skarpa reaktioner från Autism- och aspergerförbundet.

– Jag blir orolig att människor med funktionshinder som gör att man har ett annat sätt att tolka, kommunicera och förklara inte får samma rättssäkerhet som andra, säger förbundsordföranden Eva Nordin-Olson.

Jag kan inte slita mig från tanken att om detta gällt en fullt frisk person skulle utfallet blivit annorlunda.

Eva Nordin-Olson vid Autism- och aspergerförbundet.

Hovrättsdomen har tidigare uppmärksammats av DN:s ledarredaktion här och av Kristianstadsbladet.

Det var på natten mot den 2 juli 2011 som en polispatrull upptäckte en tunt klädd flicka, stående på en parkeringsplats i en stad i södra Sverige.

Flickan har en diagnos för Aspergers syndrom, som i hennes fall bland annat yttrar sig i svårigheter med fysiska kontakter och med att tolka och uppfatta signaler från mämniskor i omgivningen.

Flickan berättade att hon drivit omkring planlöst efter att ha rymt från barn- och ungdomspsykiatrin vid ett sjukhus, och till sist följt med några ungdomar hon inte kände på en lägenhetsfest.

I slutet av den festen ska hon ha blivit indragen på en toalett och våldtagen av den nu 20-årige mannen.

I brottsutredningen som följde sade mannen att de visserligen haft sex på toaletten, men att flickan varit med på det. Han medgav detta först efter att en DNA-analys visat spår av hans sperma på flickans byxor, men sade då att han ljugit för att inte flickvännen skulle få veta.

Tingsrätten dömde 20-åringen till två års fängelse för våldtäkt. Hans version av flickans beteende framstod som orimlig mot bakgrund av flickans sjukdomstillstånd, ansåg rätten bland annat.

Men i slutet av februari rev hovrätten upp domen och friade 20-åringen. Detta trots att rätten bedömer hans version som "i väsentliga delar inte sannolik”, medan flickan anses ha lämnat en trovärdig berättelse.

Men med de höga beviskrav som gäller i brottsmål räcker det inte med att luta en fällande dom mot att en version bedöms som mer trovärdig än en annan, enligt domstolen.

Det faktum att flickan ändrat en del uppgifter och själv uttryckt osäkerhet om vad som hänt i kontakten med vårdpersonal efteråt gör att hovrätten inte anser att det är tillräckligt säkert att hon minns rätt. Dessutom saknas tillräcklig så kallad "fristående bevisning", enligt domstolen, som också tycker att flickans "uttrycksformer kan ha varit svårtolkade" för 20-åringen.

– Jag kan inte slita mig från tanken att om detta gällt en fullt frisk person skulle utfallet blivit annorlunda. Jag vet inte exakt vad vi bör göra men på något sätt måste vi följa upp den här domen, säger Eva Nordin-Olson till SvD.

Petter Asp, professor i straffrätt vid Stockholms universitet, vill inte recensera domen – som han anser kretsar kring klassisk bevisvärdering.

– Man ska akta sig för att göra ryggmärgsreaktion, tycker jag. Ibland är det så i den här typen av mål att den huvdsakliga bevisningen är målsägandens berättelse och då får det naturligtvis betydelse hur tillförlitlig man anser att den berättelsen är, säger han till SvD.

– Det finns liksom inget att vinna på att förneka att de här bedömningarna kan vara svåra. Med den utgångspunkten kan man ifrågasätta och diskutera kring domen, men det är självklart att dra det alldeles för långt att hävda att detta gör psykiskt funktionshindrade rättslösa. Vad det handlar om är att bevisningen inte ansetts räcka i ett enskilt fall.

Michael Korths-Aspegren är advokat och juridiskt ombud för den frikände 20-åringen.

– Det är alltid svårt i den här typen av mål, därför att det finns två uppgifter och två personer. Men Högsta domstolen har ju satt upp beviskraven i en dom från 2010 och utifrån det rättsfallet tycker jag att hovrättens dom riktig, säger han till SvD.

I bilagan till den HD-dom som Korths-Aspegren syftar på skriver justitierådet Göran Lambertz om hur domstolar ska väga bedömningar av en berättelses trovärdighet och tillförlitlighet i sexualbrottsmål, och vilken tyngd de bör ges i förhållande till annan bevisning.

Trovärdighet kan i den juridiska terminologin beskrivas som att en person på ett uppriktigt sätt försöker beskriva ett händelseförlopp på ett riktigt sätt. Tillförlitligheten kretsar snarare mer kring en bedömning om personen – trots en vilja att vara korrekt – ändå kan minnas fel eller ha missförstått något.

SvD har sökt men inte nått åklagaren i fallet.