Att ledarna för rödskjortorna ger upp och överlämnar sig till polisen löser inte konflikten i Thailand.

– För det första återstår det att se hur de röda demonstranterna följer det här, säger Elin Bjarnegård, doktor i statsvetenskap vid Uppsala universitet och som följt den thailändska politken under många år.

Den mest omdelbara effekten är att ockupationen i Bangkok upphör, men det återstår mycket att göra, enligt Elin Bjarnegård.

– Långsiktigt är det inte positivt att det slutar utan förhandlingar, att den ena sidan bara måste ge upp. Det spär bara på de klagomål som den röda sidan redan har och som är anledningen till att de står där.

Vilket är det viktigaste steget mot en långsiktig lösning?

– Att båda sidor accepterar resultat i val som är demokratiska och inte fulla av korruption. Det som har hänt är att när de partier som står rödskjortorna nära har vunnit val har de gula sagt att valen inte varit rättvisa och så vidare. Det är likadant på båda sidor. När de röda har vunnit valen har de gula demonstrerat och tvärtom. Så att försöka få valen mindre korrupta och mer rättvisa skulle göra att de båda sidorna skulle få svårare att inte acceptera valresultatet.

Hur stora är möjligheterna att detta kan ske?

– Under 1990-talet var man på god väg. Men som det ser ut nu med den stora misstron mot poltiker och intutionerna så är det en väldigt lång väg.

– Jag har forskat om hur valkampanjer går till på lokal nivå, och där ser man att det är väldigt långt ifrån att diskutera och debattera politik. De handlar fortfarande i väldigt hög grad om vilken poltiker som till exempel ger röstsköpspengar eller hur man kan hjälpa familjen med med direkta tjänster som skolgång och liknande. Så det är en poltisk logik som kommer att ta ganska lång tid att förändra.

Är du optimistisk eller pessimistisk?

– Om man ser på den närmaste tiden framåt är det svårt att vara optimist om man anväder de senaste åren som facit, men samtidigt måste man vara det. Det finns ju länder som har befunnit sig i samma situation och där man har lyckats att bygga upp bra demokratiska institutioner. Jag tycker trots allt att man kan använda Thailand under senare delen av 1990-talet som ett gott exempel även om det inte höll så länge. Det finns ett önskemål bland många thailändare att ha ett politiskt system där alla är representerade.

Hur djupa sår har konflikten rivit upp i det thailändska samhället?

– Djupa. Det fanns redan innan en stor klyfta i den thailändska befolkningen. Och den är om möjligt ännu djupare och svårare att överbrygga om man inte får till stånd en kompromiss. man hoppas att regeringen inser att mycket handlar om hur man hanterar det här efteråt. Kort sagt hur man hanterar den stora grupp som de röda anhängarna är.

Är det här en konflikt som berör de breda folklagren eller är det en konflikt mellan de politiska eliterna?

– Det är inte en konflikt mellan eliterna. De röda tillhör till största delen den fattiga massan i nordöstra och norra delen av landet. Det är snarare en konflikt mellan fattiga och rika. De fattiga har blivit en poltisk kraft att räkna med.

Kommer konflikten att blossa upp igen?

– Ja, det tror jag tyvärr.