Den 6 maj är det 150 år sedan Sigmund Freud, psykoanalysens fader, föddes i Freiberg i dåvarande Österrike-Ungern. Hans teorier om människans omedvetna, om bortträngda tankar och inre konflikter som genom fria associationer går att spåra i drömmar, har stötts och blötts i mer än 100 år. Själv blev Freud närmast intvingad i psykoanalysen. Flera av de kvinnliga patienter han som neurologiskt intresserad läkare tog emot på privatpraktiken ville inte underkasta sig den vedertagna hypnosen för behandling av hysteriska symtom. De ville tala fritt och utan att någon sade emot.
Bland Freuds teorier blev inte minst ”förförelseteorin”, att sexuella övergrepp under barndomen alltid låg bakom en viss typ av psykiska störningar som vuxen, kontroversiell. Freud själv reviderade så småningom sin egen teori kring detta. Han vidhöll dock att sexualiteten och dess olika stadier under barndomen var centrala för människans själsliga utveckling.
Några observationer av barn fick han dock aldrig utföra. Det satte ”kvinnfolket” stopp för, beklagade sig Freud i ett brev till en kollega. Även kvinnans penisavund och mannens kastrationsångest förblev centrala begrepp
i Freuds teorier. I grunden fördes en kamp, menade han, mellan drifternas krafter och filtret mot omvärlden. Mellan ”detet” och ”jaget”.
Dagens psykoanalytiker håller fast vid Freuds teorier om det omedvetna, om bortträngning och överföring. Men teorin om drifterna har inom analysen i stor utsträckning ersatts av objektrelationsteorin, den om klientens fantasier och inre konflikter i relation till omgivningen. Och drömmarnas betydelse har hamnat allt mer i skuggan, för vissa terapeuter. Fortfarande sitter dock analytikern på sin stol utom synhåll för klienten, som själv ligger på sin soffa. Analytikern är förhållandevis passiv och klienten aktiv. Fria associationen har fortsatt att spela en central roll.
Svenska psykoanalytiska sällskapet har i dag omkring 200 medlemmar, de flesta läkare eller psykologer som utbildats i psykoanalys vid Svenska psykoanalytiska institutet. Någon utbildning kopplad till universiteten finns inte, vilket kan vara en förklaring till att psykoanalysen aldrig blivit riktigt accepterad i breda lager. Det menar i alla fall Per Magnus Johansson, docent i idé- och lärdomshistoria vid Göteborgs universitet samt legitimerad psykolog och psykoterapeut. Han är dessutom utbildad psykoanalytiker i Frankrike.
– Psykoanalytiker har alltid utbildats av privata föreningar och det har upplevts störande för människor inom akademien. Dessutom kan inte psykoanalytiker få legitimation vilket har inneburit svårigheter att få ett offentligt erkännande. Under 1950- och 1960-talen gjordes i Sverige försök att få till stånd en legitimation. Men psykoanalys uppfattas inte som tillräckligt
eklektisk eller vetenskaplig. Någon legitimation speciellt för psykoanalytiker blev därför aldrig aktuell, berättar Per Magnus Johansson.
Att bristen på förankring inom akademien skulle vara förklaringen till att psykoanalysen aldrig blivit riktig stor stämmer inte, menar Gerhard Andersson, professor i psykologi vid Linköpings universitet. Han ingår i en panel, som vid årets psykoterapimässa i Stockholm 18–20 maj bland annat ska diskutera hur revirstrider mellan olika psykoterapeutiska metoder ska kunna överbryggas.
– Psykoanalysens företrädare har haft ett ganska elitistiskt synsätt och det tog tid innan man släppte in andra än läkare som psykoanalytiker. Psykoanalysen lever lite vid sidan av andra metoder. Men den har ändå ofta haft ett tolkningsföreträde i debatten, vilket till stor del beror på att flera av dess företrädare varit mycket goda skribenter.
– Nu börjar psykoanalysen även i det avseendet få hård konkurrens av bland annat kognitiv beteendeterapi, KBT. Det står för det nya, medan psykoanalysen står för det gamla. Många känner inte till att även psykoanalysen genomgått en förändring. Dessutom finns det få som kan ta över då psykoanalysens starka företrädare inom litteraturen nu blir allt äldre, säger Gerhard Andersson.
LÄSTIPS:
Sigmund Freud Mannen och verket, Lars Sjögren, 2001, Natur och Kultur.
Varför krig? En brevväxling
Albert Einstein Sigmund Freud, 2003, Bazar Förlag.
