Det är ett spektakel när de alla dyker upp i stan. Och bland allt spektakel när de flesta världsledare är här samtidigt, med varsitt paraply och varsin chaufför och varsitt avspärrat hotell, gör några mer väsen av sig än andra. Till exempel en vars namn en programledare i tv lärde sig uttala genom att minnas frasen ”I’m a dinner jacket”. Ledaren för Iran brukar göra det mesta av sitt årliga besök i New York.

När FN:s generalförsamling öppnade här i förra veckan tycker alla som jobbar på FN att det är en världshändelse. Resten av stan ägnar sin mesta tid åt att fundera ut alternativa transportvägar till jobbet, och resten av världen ser möjligtvis en del korta klipp av tuppiga ledare. Det är lite som Eurovisionsschlagern, där väldigt många obskyra länder ska ges en chans att sjunga. Obama visade inte ens något större intresse för varken andra ledare eller FN, utan smet tidigt och ägnade sig åt kampanjarbete i stället.

Inte för att allt är frid och fröjd. Men när USA har annat att tänka på – som att välja en president – uppmärksammas ganska lite från Första avenyn. Showen pågår förstås ändå. Medan ännu fler barn dör i Syrien glider välskräd- dade diplomater runt på mjuka mattor på Manhattan och arbetar hårt för att hålla i hors d’oeuvre och champagneglas samtidigt.

En retorik som ändå berör amerikanska väljare är frågan om Irans kärnvapenprogram, så den får därför en del utrymme. Nu var Irans framträdande i talarstolen inte riktigt lika provocerande som tidigare år, trots nedlåtande tongångar mot både Israel och delar av omvärlden. Israels ledare hade frustrerats över USA:s ovillighet att sätta en dra en gräns för hur långt Iran får utveckla sina kärnvapen innan de stoppas med våld. Så när det blev Israels tur ställde han sig upp och drog ett eget rött streck över en svart bomb på vitt papper. Han möttes av mild kritik om att det kanske var att själv gå över gränsen för hur hårt Israel kan markera mot USA att de snart hotar med att anfalla på egen hand.

Israellovesiran.com svarade med att dra ett streck från ett rött hjärta på sin Facebook-sida. De publicerade också ännu fler bilder på israeliska barnfamiljer och gamla damer och tonåringar. Och ännu fler bilder långa och korta och tjocka och smala och unga och gamla iranier. De ser alla förvånansvärt lika ut. Ingen ser arg eller rädd ut. De är helt vanliga israeler och helt vanliga iranier som låter sig fotograferas med budskapet VI VILL INTE KRIGA MOT ER. Vi tänker inte anfalla er.

Så otroligt smart, och så otroligt självklart, bland allt muller och alla experter. De på bilderna representeras alla av sina högröstade ledare i New York, men de har något helt annat att säga, som ligger mycket närmare verkligheten.

Ju mer spektakel i New York vid den här tiden på året, desto mer behövs helt vanliga människor, som aldrig blir inbjudna till cocktail, men som sitter och väntar på att bomberna ska falla, och som påminner om varför FN en gång i tiden bildades. För att ingen vill ha mer krig nu.