Men de flesta restaurang- och kafégästerna är lydiga och rationella och lämnar ölglaset eller kaffekoppen och går och tar ett bloss ute på trottoaren.

Det gäller även på ställen uppe vid Gare du Nord som för inte så många månader sedan var insvepta i tät rökdimma. Även unga och potentiellt upproriska män följer samma linje i den morgontimma då kanske ruset och genialiteten eventuellt kunde tala ett annat språk.

Men den nya lagen har långtifrån tagits väl emot av alla. Många bar- och kaféägare jagar kryphål för att inte förlora de gäster som inte vill anpassa sig. Rökning är tillåtet på terrasser – följaktligen byggs dessa in med presenningar samt förses med infravärme för att göra det bekvämt för rökare. Kaféägare förvandlar sina etablissemang till ­”privata klubbar” för ­rökande stamkunder.

Mest upprörda är ägarna till ”tabacs” – små kaféer där man säljer tobak och kvartersfolket umgås. Vissa har sett omsättningen dala, och tror inte på regeringens försäkringar att rökförbudet lockar nya kunder som förut flytt passiv rökning. Visserligen kan barägare inrätta särskilda rökrum, men få har råd med sådana investeringar.