Galleristen Björn Wetterling har all heder av sitt initiativ att presentera andra synvinklar, i bokstavlig mening, på det senaste förslaget på ombyggnad av Slussen. Han har låtit göra modellbilder som är tagna från andra håll än dem som Stockholms stad valt att presentera. På så sätt visas hur några av dagens vyer blockeras. Du kan se dem på www.planet11.com och sedan jämföra med modellen som just nu ställs ut på Sjömanshemmet i Peter Myndes Backe vid Slussen.

De alternativa bilderna demonstrerar hur skriande angeläget det är att vi medborgare i allmänhet, och de beslutande politikerna i synnerhet, börjar se mer kritiskt på modeller och skisser som serveras av byggherrar och arkitekter. Dessa presentationer är formulerade på reklamiska och bildsatta i samma anda som om det gällde att sälja en espressomaskin eller en all-inclusiveresa. Allt är soligt, lätt och trevligt. Noll problematisering.

Slussen är en trafikknut, en flaskhals mellan Söder och Gamla stan. Där passerar massor av bilar och mycket kollektivtrafik.

Med detta i bakhuvudet startar jag den film, Framtidens Slussen växer fram, som finns på stadens hemsida www.stockholm.se/slussen och som är en elegant animation. Men är den hederlig?

Filmen visar en hand som blixtsnabbt tecknar visionerna för den nya KNUTPUNKTEN SLUSSEN, eller som det blir med arkitekttextning: KNVTPVNKTEN SLVSSEN. Under 7 minuter och 54 sekunder plingar ljuv pianomusik och stråkar sjunger romantiskt med typisk schampoestetik medan handen tecknar supersnabbt. Nästan alla teckningar börjar med en cyklist i förgrunden och är det inte det så är det en fotgängare eller möjligen ett dussin glada fotgängare, solbadare och kaffedrickare. Av de 30000 bilar som ska passera över dubbelbron varje dygn syns inte mycket. Framför allt hörs de inte alls, såvida man inte vill inbilla oss att bilarna om tio år kommer att låta som violiner och tuta som en pianoton i diskanten.

En av teckningarna, nummer 2, är snudd på surrealistisk med bilar, tåg och bussar som susar fram ljudlöst över huvudet på en glad flanör – och så en cyklist, förstås. Alltså ljudlöst i betydelsen avsaknad av verkligt trafikbuller.

I en panorering är bilbroarna helt tomma och så kan det säkert bli flera gånger om året, korta stunder kring klockan 03.30 på morgonen. Fint att det ”visualiseras”, som de säger i branschen. Fast missualisering vore ett bättre ord, om det funnits.

I ärlighetens namn ska framhållas att broarna är fulla av bilar på en teckning i filmen. Nu råkar den se Slussen från cirka 800 meters höjd, en kolossalt vanlig utsiktspunkt för alla Stockholmare, så det ser mest ut som två små gulliga myrstigar.

Det är bra att debatten om Slussen kom i gång i tid och har lett till ganska påtagliga justeringar, men det är stötande att de som står för informationen till en bredare allmänhet behandlar densamma som barn och visar tecknade sagor.