En förundersökning är en förundersökning, mängder av sådana hamnar i papperskorgen. Det är fortfarande mycket långt till en eventuell framtida rättsprocess mot S-ledaren Håkan Juholt.

Ändå ledde nyheten om att Riksenheten för polismål nu undersöker om Håkan Juholt kan ha gjort sig skyldig till bedrägeribrott till febril aktivitet inom partiet. Under måndag kväll var det intern krishantering som gällde. Som SvD:s rundringning visar ställer emellertid det ledande partiskiktet fortfarande upp mangrant bakom sin partiledare - i alla fall utåt.

Men Socialdemokratin är givetvis skakad och Håkan Juholts framtid som S-ledare hänger på en skör tråd. En till nyhetsartikel som kan tolkas som att han försökt dribbla med ersättningar eller regelverk kan bli droppen.

Redan nu frågar sig många:

Vilket är värst, Mona Sahlins Tobleroneaffär eller att Håkan Juholt felaktigt kvitterade ut 160 000 kronor för sitt boende?

Det finns också en annan Sahlin-parallell att dra.

Mona Sahlin hade fiender i partiet. De hjälpte medierna på traven med granskningen av hennes ekonomiska förehavanden. Utan dem hade hon möjligen kunnat överleva.

Fram tills nu har det framstått som att Håkan Juholt bara har vänner. Men den utrensning inom partitoppen som han lät genomföra efter sitt tillträde var radikal. Stora delar av partitoppen byttes ut över en natt. De som nu har hamnat på avbytarbänken, eller det som brukar kallas för riksdagens gubbhylla, har ingen anledning att känna någon lojalitet med Håkan Juholt.

Frågan är bara om det går att hitta en ny partiledare om Håkan Juholt tvingas lämna sin post.

Jag har inte en personlighet som passar för att ha ett sådant ledande uppdrag.

Håkan Juholt beskrev sig själv i radioprogrammet "Partiledaren – en dokumentär om Juholts väg till makten"

Dagens Nyheter påminde häromdagen om ett citat hämtat från Sveriges Radios program ”Partiledaren – en dokumentär om Juholts väg till makten”. Den blivande partiledaren säger:

”Oj! De är inte kloka. Jag är alldeles för yvig, ostrukturerad – jag har inte en personlighet som passar för att ha ett sådant ledande uppdrag. Jag vet det, jag känner mig själv väldigt väl. Jag ser det som helt otänkbart. Jag har varken kapaciteten politiskt eller socialt att ställa mig först i Sveriges största politiska parti. Jag inser min begränsning.”

Ändå landade Berit Andnor och hennes valberedning på just på den småländske försvarspolitikern som aldrig nått en högre post än biträdande partisekreterare.

Varför? Jo för att han var den ende av de tillfrågade som ville. När alla andra föll bort var bara i slutänden Håkan Juholt kvar. Han svarade ja, trots sin egen ”begränsning”.

Socialdemokrater som nu börjar kalkylera med att försöka tvinga bort den nuvarande partiledaren måste räkna med att processen fram till en ny S-ledare blir minst lika smärtsam som förra gången. Och under tiden tvingas det största partiet lämna walk over till alliansen och de andra i oppositionen.