”Om svenska soldater förolyckas av en IED i en Toyota Land-cruiser på farligt uppdrag, så kommer Reinfeldt och Tolgfors få problem i nivå med vad Tsunamin orsakade för Persson. Det vore rättvist, när man snålar på våra soldaters säkerhet”, skriver signaturen oroad.

Även signaturen Patrik tycker att soldaterna ska ha bra materiel och menar att Sverige faktiskt har råd med det.

”Dessutom bör försvaret totalt sätt få en adekvat budget nån jävla gång - gärna någon gång detta århundradet”, skriver han.

Fröken Rättvis vill att de svenska soldaterna ska tas hem från alla krig och skriver att regeringen utsätter dem för fara.

En del Isaf-soldater har också gett sig in i debatten på SvD.se. En Isaf-officer tycker att man borde lyssna på dem som varit i Afghanistan.

”Personligen funderar jag på föjlande: Är mer ”passivt skydd” alltid rätt? Vet Sveriges politiska ledning med vad vi vill uppnå i Afghanistan? Är målet värt egna förluster?”

En före detta Isaf-soldat skriver att de flesta av befolkningen på plats är glada över att svenskarna är där. Skribenten påpekar att man räddar liv.

”In med mera civila insatser i kombination med de militära och vi kommer rädda ännu fler liv. Och kanske under vår livstid få till en varaktig fred även i detta land.”, skriver signaturen F.d ISAF-soldat.

Även bloggarna tar upp frågan.

Bloggen ”Chris Anderson Tänker” skriver att Sverige i praktiken står inför valet att antingen höja ambitionsnivån på insatsen med rejäla förstärkningar eller att istället skala ner. ”Den tredje vägen, att ligga lågt och hoppas att det lugnar ner sig innan någon dör, är knappast värdigt för de soldater som gör en insats i Afghanistan.”

Bloggaren Ipse Cogita undrar vem som har beslutat att man ska skicka ner soldater till Afghanistan och ”tillika utrustade med bilar från Toy´s”R”Us och utan logistiken på plats”.

”Sverige ligger i krig, JAS ligger väl hemma i någon fäbod och dammar, helikoptrar har vi inga och någon har sagt (politiker så klart) att det är så vi skall visa att det svenska stålet biter.”