Trots att riksdagen i oktober i år tog beslut om en rad åtgärder för att stärka den personliga integriteten i FRA-lagen tystnar inte kritiken. I Danmark, Norge och Finland finns det en stark oro kring hur den svenska lagen kommer att påverka internetanvändare.

– Nästan all vår internationella internettrafik går via Sverige. Då är det klart att man måste vara medveten om att e-post man skickar kan bli avlyssnad, säger den finländska kommunikationsministern Suvi Lindén till SvD.

På grund av den svenska FRA-lagen måste finländska internetoperatörer nu informera sina kunder om risken för att internettrafiken avlyssnas. Också andra åtgärder har vidtagits: 2008 flyttade till exempel TeliaSonera en rad servrar från Sverige till Finland.

– Tidigare gjorde nästan all vår interna trafik en loop via Sverige på grund av tekniska skäl. Vi hade då en diskussion med Sonera som flyttade servrarna hit, säger Suvi Lindén.

I Norge talar samtidigt den statliga myndigheten Datatilsynet om en elektronisk mur vid Sveriges gräns och att FRA-lagen får en negativ effekt på yttrandefriheten.

"Möjligheten att man blir övervakad kan medföra en osäkerhet som gör att man undviker att kommunicera och inhämta information", skriver den norska motsvarigheten till Datainspektionen på sin sajt.

I Danmark har debatten inte varit lika hård, men även här finns en oro för lagen. Jens Ottosen-Stött, jurdisk chef på danska Telia, berättar att företaget fått samtal från den danska riksdagen, som är kund hos företaget.

– Det fanns en oro från Folketingets sida att deras trafik gick genom Sverige. Så är inte fallet, men det visar på den oro som finns kring lagen, säger Ottosen-Stött.

Turerna kring FRA

31 december 1991 upplöstes Sovjetunionen.

I mars 2001 rapporterar SR Norrbotten att ­Försvarets radioanstalt (FRA) stänger en signalspaningsanläggning i södra Norrbotten.

Trettio personer mister jobbet.

”Sedan Sovjet­unionens sönderfall har vi varit tvungna att förändra vårt arbete. Det är olyckligt att det gör människor arbets­lösa”, säger FRA:dåvarande general­direktör Per Kjellnäs till TT.

Senare samma år får förre ÖB Owe Wiktorin i uppdrag att utreda FRA:s framtid, med ­anledning av det ­förändrade internationella säkerhetsläget.

I juli 2005 föreslår ­försvarsminister Leni Björklund (s) att FRA, utöver avlyssning av ­internationell radio­trafik, också ska få ­avlyssna mobilsamtal, internettrafik och mejl som passerar Sveriges gränser.

Dåvarande försvarsminister Mikael Odenberg (m) ärver frågan. Strax före jul 2006 skickar han ut ett förslag om FRA:s kabelspaning på en mycket kort remissrunda.

Förre Säpochefen ­Anders Eriksson svarar att lagen skulle förvandla Sverige till ett ”internationellt skräckexempel på bristande rättsäkerhet”.

Men i januari 2007 skriver juristerna i lagrådet att regeringens förslag, med några kompletteringar, innebär en ”godtagbar ­balans” mellan enskildas rätt till privatliv och nationella säkerhets­intressen.

I juni samma år utnyttjade s, v och mp den ­regel som innebär att en minoritet kan låta lagförslag vila ett år, om de innebär begränsningar i människors fri- och rättigheter.

Inför avgörandet i riksdagen i juni i år höll flera borgerliga ledamöter öppet hur de skulle rösta, och de hamnadei korstryck mellan kritiska bloggare och de egna partiledningarna.

Till sist lovade regeringen att till hösten återkomma med förslag som ska stärka den personliga integriteten.

Därmed blev det bara en snabb återremiss till försvarsutskottet, och signalspanings­lagen kunde klubbas den 18 juni precis som ­planerat, med enda skillnaden att det skedde på ­kvällen i  stället för på morgonen.