I ett pressmeddelande som sändes ut på söndagskvällen förklarade Migrationsverket att man beslutat att se över Haddiles fall ytterligare.

I väntan på att Migrationsdomstolen ska säga sitt får Haddile stanna hos sin fosterfamilj i skånska Broby där hon bott sedan hon var fyra månader gammal. Samtidigt ska Migrationsverket söka efter flickans biologiska föräldrar eller släktingar, som man tror befinner sig i Frankrike eller Algeriet.

Hittas inte Haddiles familj är "en sista utväg" att tvååringen lämnas till franska socialtjänsten, skriver Migrationsverket i pressmeddelandet.

Men flickans fosterföräldrar, Malén och Miklos Liewehr, är inte helt nöja med beskedet. I praktiken innebär det bara att man skjuter på utvisningen, menar de. De oroar sig också över vad som kan hända om flickans släktingar kontaktas, eftersom det ska ha funnits ett dödshot mot Haddile och hennes mamma riktat från en person inom familjen.

– Det som står i papprena är att Haddiles mamma har blivit hotad eftersom hon var gravid utan att vara gift. Familjemedlemmen ska ha sagt att om det är sant att hon är gravid och får ett barn så "dödar jag dig och ditt barn", berättar Malén Liewehr.

Dödshoten var enligt Malén Liewehr orsaken till att Haddiles mamma sökte uppehållstillstånd i Sverige.

– Har man ett sådant här hot mot sig så är det kanske inte så konstigt att man lämnar sitt barn och försvinner, säger hon.

Tidigare har ansvaret på att söka efter Haddiles föräldrar legat på socialförvaltningen i Lunds kommun. Sedan beslutet om att tvångsomhänderta Haddile enligt lagen om vård av unga (LVU) för nästan två år sedan har dock ingenting gjorts för att komma i kontakt med den biologiska familjen, enligt Migrationsverket. Något myndigheten kallar "anmärkningsvärt".

Mikael Ribbenvik, rättschef på Migrationsverket, vill inte uttala sig om det specifika ärendet, men säger att om det skulle finnas ett hot som avhåller mamman från att komma till flickan inte är skäl nog att avstå från att eftersöka henne.

– Finns det en problematik skulle det betyda att man måste göra det på ett väldigt försiktigt sätt med en massa överväganden, men är det en anledning att inte eftersöka mamman? Hon har ju ändå hört av sig och sagt att hon vill återförenas med flickan, säger han och syftar på när mamman för ett år sedan kontaktade den algeriska ambassaden i Stockholm.

Lämna ett barn gör man inte utan anledning, menar Mikael Ribbenvik, som tycker att mammans perspektiv inte lyfts fram tillräckligt. Både de sociala myndigheterna i Lund och familjehemmet måste kunna erkänna att det finns ett behov av att leta efter henne, anser han.

– I barnkonventionen står det i artikel fem att alla föräldrar har rätt till sina barn. Sedan är det alltid så i exempelvis LVU-mål att det finns en djup problematik. Också är det alltsom oftast så att barnet som vistats i en familj från en större anknytning till familjehemmet, men det kan inte vara någonting nytt och jag förstår inte varför man inte skulle eftersöka familjen bara för att mamman befinner sig på okänd ort, säger Mikael Ribbenvik.

Att utreda huruvida en förälder har möjlighet att ta hand om sitt barn eller anser han är en sekundär fråga. Pappan i det här fallet tycker han också glöms bort.

– Har man undersökt vem han kan vara?

Mikael Ribbenvik säger att han inte vill "kasta ägg" på socialförvaltningen, men att han ändå vill ställa frågan om man från dag ett gjort seriösa efterforskningar för att hitta mamman.

– Jag kan bara se att det finns en passivitet. Man hävisar till skäl jag inte kan avslöja här. Hur kan det gå två år utan att det händer någonting? Den frågan är viktig att få in i debatten. Just nu verkar det bara handla om att vi vill sätta en tvååring på franskt barnhem och det har aldrig varit aktuellt. Det har inte funnits ett enda fall då vi lämnat bort en barn under tolv år till barnhem, och då är det hela världen vi pratar om. Nu är det upp till domstolen att avgöra om Migrationsverket ska börja leta efter mamman eller om flickan ska få uppehållstillstånd, säger han.