Upprättelseutredningen föreslår en process bestående av tre delar: Ett erkännande av det som hänt och en ursäkt och kompensation till dem som utsatts och åtgärder för att förhindra att det händer igen, uppger utredarna i ett pressmeddelande.
Kerstin Wigzell, regeringens särskilda utredare, säger att det mest samstämmiga kravet från de drabbade som utredningen varit i kontakt med är en ceremoni med en ursäkt där representanter för regeringen medverkar.
- Vi har i utredningen ansett att det är ett rimligt krav, säger Wigzell.
Utredningen föreslår därför en ceremoni som ska genomföras så snart som möjligt. Dessutom ska de som utsatts för vanvård mellan 1920 och 1980 få en ersättning på 250 000 per person.
Barn- och äldreminister Maria Larsson (KD) utlovar ett en ceremoni med ursäkt verkligen ska hållas.
- Vi från regeringen vill ha en ceremoni. Vi kommer att se till att en sådan anordnas, säger Larsson.
I fråga om hur regeringen ställer sig till förslaget om 250 000 kronor i ersättning pekar Maria Larsson framåt och säger att det avgörs senare.
- Nu ska remissinstanserna få säga sitt och tycka till.
Christer Selander, 59 år, hamnade på barnhem som sjuåring. Han ser pengarna från staten både som en ursäkt och som lön för det arbete han utförde på hemmen.
Det värsta var sveket från personalen som utdelade minst lika många slag och sparkar.
- Man blev slagen på och hackad på. Det var ren mobbning.
Enligt Kerstin Wigzell har barnen ofta tagits mot sin och föräldrarnas vilja för att få det bättre - men i stället hamnat i en främmande, hotfull och ibland direkt farlig miljö.
- Det är ett stort, stort svek.
Hon påpekar att det inte finns någon juridisk skyldighet att betala ersättning:
- Men det finns en moralisk skyldighet.
- Det är också oerhört viktigt att hitta och ställa själva förövarna till svars, säger Wigzell.
Beloppet på 250 000 kronor kan inte kompensera för kränkningen, men vara ett erkännande av de missgrepp som förekommit.
