Budskapet om svininfluensaläget i Sverige och liksom för övriga Europa är detsamma även om det formuleras lite olika:

I avtagande, säger folkhälsominister Maria Larsson (KD). Klingar av, enligt John Carlson, ny generaldirektör för SMI (Smittskyddsinstitutet). Ingen omfattande spridning i Sverige, slår Anders Tegnell på Socialstyrelsen fast.

Alla tre står på podiet i Rosenbad på veckans presskonferens och säger det som legat i luften under ett par veckor. Men närvande journalister och de som från redaktionerna följer konferensen via direktsänd webböverföring väljer istället att rapportera om den efterföljande informationen om det eviga vaccinproducerandet. Den nedåtgående smittspridningsspiralen nämns knappast. Förmodligen för att det är alldeles för besvärligt och kanske pinsamt att förklara, ett svårsmält antiklimax efter drygt fyra månaders uppståndelse. Hur hanterar man det?

Dessutom upprepar smittskyddsansvariga det ständigt återkommande mantrat som använts under alla årens olika pandemilarm; okey, det är lugnt nu, men faran är inte över. Den andra influensavågen kommer och därtill kanske med ännu mer aggressivt virus. Visserligen vet vi inte när, kanske senare i höst-vinter, kanske nästa år.

Faran lurar alltid i en oviss framtid. Det gjorde den också under fågelinfluensan.

Den inte särskilt väl dolda avsikten den här gången är naturligtvis att motivera oss alla att vaccinera oss nu när vaccinet äntligen kommer. Massvaccinering är den svenska strategin och detta jätteprojekt ska genomföras så snabbt och väl och framgångsrikt som det är möjligt. *Det ska inga siffror i världen få förhindra.

Hur är det då med den kanske så farliga andra influensavågen? Är den verkligen en biologisk oundviklighet som gäller för alla pandemier?

Nej, det måste anses i hög grad osäkert, säger de som vet, till exempel docent Fredrik Elgh i Umeå som studerat historiska influensaepidemier. Är det något som är gemensamt för de tre senaste pandemierna - Spanska sjukan 1918-1920, Asiaten 1957-1958 och Hongkong 1968-1970 – så är det att de är väldigt olika. Det finns inget gemensamt mönster som kan vägleda.

Framför allt Spanska sjukan med över 50 miljoner dödsfall är skräckexempel. I juni 1918 svepte först en ”snäll” våg över världen som i september följdes av en stor ödesdiger andra spridning med ett förändrat och farligare virus. Det var då miljontals dödsoffer skördades.

– Men Spanska sjukan är faktiskt ett unikum i detta sammanhang, säger Fredrik Elgh. Den kan faktiskt inte anses representativ.

Han får medhåll av världens ledande expert just på Spanska sjukan amerikanen Jeffrey Taubenberger, som genanalyserat Spanska sjukans virus. I en uppmärksammad artikel i den amerikanska läkartidningen Jama tar han avstånd från idéerna om snälla och aggressiva vågor i pandemier. Den stöds inte vid närmare analyser av bevisen från 1918 vilka är väldigt motsägelsefulla, enligt honom.

Även de övriga pandemierna - Asiaten och Hongkong - avsatte efterföljande vågor men inte mer aggressiva och farligare än den första och vid Asiaten var den till och med lindrigare.

Alltså är det osäkert om och när en ny andra våg av influensaviruset kommer och om den då är farligare. Men med vår svenska massvaccinering blir den frågan irrelevant.

Om vaccinkampanjen lyckas, och omkring 70 procent vaccinerar sig har stora delar av den svenska befolkningen förhoppningsvis utvecklat ett skydd åtminstone under ett år. När en andra våg eventuellt kommer får viruset inte möjlighet att sprida sig.

Alltså, om så många som möjligt vaccinerar sig bör det inte bli någon fortsättning på svininfluensan. Det innebär samtidigt att vi inte får veta om en andra våg kommer eller inte heller hur farlig eller ofarlig denna upphaussade svininfluensa är i realiteten.

Vi lär heller aldrig då få veta om massvaccineringen för tre miljarder kronor var motiverad eller en gigantisk överreaktion.