För att bygga en cykelvänlig stad krävs tydliga prioriteringar i budgeten.

För ett år sedan hade man kunnat tro att Stockholms politiker blivit tossiga. Det plingades i gathörn och lovades runt om bredare cykelbanor, avstängda bilkörfält och större cykelanslag. Med den kraftiga ökningen av antalet cykelpendlare i huvudstaden identifierades plötsligt cykelfrågorna som ett sätt att locka väljare i lokalvalet, och partierna slogs om att vara cyklisternas bäste vän.

Ett år senare är det betydligt försiktigare tongångar. På stadens gator är det dock ordentligt trångt och antalet cyklister fortsätter att öka. I de mest trånga passagerna i Stockholm, exempelvis vid Munkbron, kniper det till i magen vid möte mellan cyklister. På den snålt tilltagna banbredden går det nätt och jämnt att mötas utan risk för sammanstötning.

Cykling uppmuntras samtidigt av Stockholms stad som i maj genomförde sin årliga cykelkampanj och delade ut presenter till cykelpendlande stockholmare.

Mest högljutt hörs nu röster för nya trafikregler – förslaget att ge cyklister rätt att köra mot rött, liksom det nygamla förslaget att tillåta cykling mot enkelriktat, som både miljöborgarrådet Per Ankersjö (C) och trafikborgarrådet Ulla Hamilton (M) stöder.

Det är förslag som ligger bortom kommunens kontroll, och där en lagändring är nödvändig för att de ska bli verklighet.

Ekonomiskt går cykelsatsningarna till utbyggda cykelstråk och tryggare gatumiljöer inte i takt med ökningen av antalet cyklister. I den kommunala budgeten avsätts betydligt mindre pengar än för tio år sedan till cykelförbättringar. 30 miljoner kronor i år innebär nästan en halvering jämfört med i början av 2000-talet, samtidigt som antalet cyklister nästan fördubblats.

Och trots att kommunala beslut ligger bakom att lånecyklar ska finnas tillgängliga i huvudstaden så brottas uthyrningsföretaget för femte året med den kommunala byråkratin för bygglov som krävs för nya uppställningsplatser. Fortfarande står 1000 lånecyklar ihopstuvade i ett förråd.

Varför är det så svårt?

I grannlandet Danmark har man kommit långt med att integrera cyklismen i stadsplaneringen. Sällan ses gående flanera i de breda cykelstråken i Köpenhamn. Samtidigt som biltrafiken rusar fram i ett betydligt högre tempo än i Stockholm. De danska trafikplanerna har gjort tydliga val. Cyklar här. Bilar där.

Troligtvis måste det till ett mentalt skifte för att ge de oskyddade trafikanterna större gatuutrymme i Stockholm, eftersom det omedelbart betyder att andra trafikanter – bilister – tvingas maka på sig. Och för att bygga en cykelvänlig stad krävs tydliga prioriteringar i budgeten. Även där leder danskarna med hästlängder.