Sten Tolgfors är en av de duktiga och ambitiösa riksdagsmän som i Sverige har utsetts till minister utan någon erfarenhet eller utbildning i ledarskap. Det skedde 2006 då Tolgfors blev handelsminister i UD.

Inom UD, som är vant vid exekutiva departementschefer som Jan Eliasson och Carl Bildt, talades det i departementets ledning positivt om Sten Tolgfors resor och engagemang – men också om att han hade ”beslutsångest”.

Från UD sändes Sten Tolgfors ändå den 5 september 2007 tvärs över Gustaf Adolfs torg för att ta ansvar för Försvarsdepartementet. Det skedde samma dag som försvarsminister Mikael Odenberg kungjorde sin dramatiska sorti. Odenberg avgick i protest mot nya sparkrav på försvaret från finansminister Anders Borg, uppbackad av statsminister Fredrik Reinfeldt.

Mikael Odenberg var stridslysten på den presskonferens där han avgick och fick ett enormt stöd bland allmänheten och på sitt departement. Detta blev ett problem för vapenvägraren Tolgfors (som Odenberg senare till på köpet kallat ”tomhylsan”). Han möttes av en skepsis som det krävts en övermänniska att bryta igenom. I går höll Tolgfors presskonferens i samma lokal som Odenberg. Det var med en trött lättnad Tolgfors avgick och sade att ministerposten krävt ”arbete mer eller mindre hela min vakna tid”.

Lojalt gick Tolgfors 2007 till verket med att skära ned i materielanslaget, avskaffa värnplikten och införa ett yrkesförsvar. Men Riksrevisionen har i en färsk rapport riktat förödande kritik mot hur materielprojekten stoppades.

Med stöd av rapporten har Sten Tolgfors anmälts till Konstitutionsutskottet och han bemötte i går kritiken med att dessa besparingar var en ”engångsföreteelse”. Men tjänstemän kan vittna om hur Tolgfors satt den informella styrningen av departementets underställda myndigheter i system. Departementet har varit långt inne i myndigheterna och grottat med detaljer, ibland i gemensamma arbetsgrupper. Detta istället för att styra formellt genom regleringsbrev och anslag så att ansvarsfördelningen blir tydlig.

Kraven på att detaljstyra förlamade också samarbetet i regeringskansliet. ”Med andra departement kan tjänstemännen på handläggarnivå bereda en sakfråga, men med Försvarsdepartementet åker frågan direkt hiss upp till den politiska ledningen och så blir det låsningar”, vittnar en chef vid UD.

Utanför Tolgfors sammanträdesrum finns ett skåp där den som går in får lämna sin mobiltelefon. Skälet är att upprätthålla sekretess. Men personalen tolkar det som misstro mot dem där det egentliga syftet är att skydda ministern från att bli inspelad när känsliga saker föredras för honom.

Sten Tolgfors krav på att bli informerad har lett till att Försvarsmakten inte får rapportera om skadade eller dödade i Afghanistan till allmänheten förrän myndigheten försäkrat sig om att försvarsminister Tolgfors själv fått veta.

Sten Tolgfors ansvarskänsla har även resulterat i att han nästan blivit personligt förnärmad när SvD de senaste åren kunnat rapportera om problem med övergången till yrkesförsvar. Plikttrogen som en ståndaktig tennsoldat har han förnekat problemen, vilket ledde till att moderata ledarskribenter började kalla honom ”Bagdad Bob” under Folk och Försvars rikskonferens 2011.

När jag på torsdagen frågade honom om han tagit på sig för mycket ansvar svarade han:

– Det är så jag vill ha det.

Till sist var det mediernas pressande bevakning av vapenaffären med Saudiarabien som fick Tolgfors att ge upp, säger han. Utan att veta alla detaljer så går det här att spåra de negativa dragen i Tolgfors ledarstil. Det är den som nu straffar sig: informella kontaktvägar, beslutvånda med order och kontraorder från departementet till myndigheten FOI och slutligen svårigheter att reda ut vem som haft ansvar för vad.

Sten Tolgfors säger att han en tid önskat sluta som försvarsminister och att Försvarsmaktens ekonomi nu är i balans vilket är sant. Men balansen har uppnåtts till priset av ett berg av uppskjutna materielbeställningar för tiotals miljarder kronor inför nästa försvarsbeslut 2014.

Men den dagen heter alltså försvarsministern något annat.