1. Omvärlden

Sedan 1992 har Sverige kunnat dra stora växlar på en fredlig och harmonisk utveckling i närområdet. Sovjetunionens upplösning, vårt EU-medlemskap och EU:s samt Natos utvidgningar till Baltikum innebar en enorm fredsvinst för Sverige. Det dyrbara neutralitets- och invasionsvärnet kunde läggas ner och vi satsar i dag mindre än hälften än 1988 på försvaret (från 2,5 till 1,1 procent av bruttonationalprodukten).

Men 2013 är verkligheten en annan. EU-samarbetet krisar och i Nato skärs försvarsanslagen ner. Ett allt mer auktoritärt och självsäkert Ryssland som enbart i år ökar försvarsanslagen med 25 procent ses med allt större oro av omvärlden.

2. Försvarsekonomin

Försvaret har de senaste åren fått cirka 40 miljarder kronor per år. Som överbefälhavare Sverker Göranson visat räcker pengarna från 2015 inte längre till det försvar som riksdagen beslutat om. Till det kommer nya miljardkostnader för de 40–60 nya Super-Jas-planen. Utan mer pengar kan armén och marinen inte moderniseras – eller så måste en av försvarsgrenarna läggas ner helt.

Socialdemokraterna vill satsa mer på rikets försvar än regeringen. Inom alliansen ifrågasätts nu de snäva ekonomiska ramarna internt i termer som: ”Vad är vitsen med att ge 40 miljarder per år till ett försvar som knappt klarar av något, när 45 miljarder skulle få det att fungera?”.

3. Försvarsförmågan

”Vi kan försvara oss mot ett angrepp mot ett begränsat mål. Vi talar om ungefär en vecka på egen hand”, sade ÖB Sverker Göranson i en SvD-intervju vid nyår. Det var för många svenskar ett chockerande klarspråk. Det är dock enligt försvarsminister Karin Enström (M) ”rimligt”, något hon kommer att få frågor om under rikskonferensen. Enströms företrädare på posten (1991–94) Anders Björck (M) konstaterade i SVT i fredags att ”ansvaret är Fredrik Reinfeldts. Man har inte prioriterat försvaret under ett antal år. Det har skett en systematisk försvagning.”

En fråga blir: I kampen om väljarna, kommer FP, C, och KD att fortsätta stå bakom Moderaternas försvarspolitik?

4. Natofrågan

Sveriges allt svagare försvar ska kompenseras av Sveriges solidaritetsklausul – en förhoppning om att kunna ”ta emot militärt stöd”, i klartext från Nato. Ambassadör Sven Hirdman som var statssekreterare i försvarsdepartementet under två borgerliga regeringar (1979–82) konstaterade på DN debatt i lördags att denna klausul: ”saknar all trovärdighet såväl inom som utom Sverige. Dess enda berättigande vore som en inträdesbiljett i Nato, men det saknar stöd hos svenska folket”.

Riksdagens största partier S och M är inte intresserade av ett Nato-inträde, medan C och FP vill utreda frågan. Som framgick av SvD i går blir allt fler Nato-länder skeptiska mot att Sverige drar nytta av Natosamarbetet utan att ta ansvar genom att bli medlem.

5. Kartan och verkligheten

Enligt den karta som hittills gällt för Sveriges säkerhetspolitik är Ryssland inget hot, EU fungerar, försvaret är bra, behöver inga nya pengar och vi hoppas på Natos hjälp. Men när verkligheten förändras så riskerar denna karta att leda till vägs ände.

Den som för svenska folkets räkning ska göra en ny omvärldsanalys till i juni i år är försvarsberedningen där riksdagens åtta partier är med. Frågan är om dessa folkvalda förmår att rita en ny karta som kan vägleda Sverige in i en förändrad omvärld.

Testa dig i senaste veckornas nyhetsquiz

V40 | Vad misstänks partiledaren för?

V 39 | Vad heter den omstridda boken?

V 38 | Bäst betalda fotbollsspelaren?