Efter 109 år är det slut med den allmänna värnplikten. Men vad kommer istället? När SvD den 15 juni avslöjade att försvaret just nu rekryterar de nya soldaterna och sjömännen med fejkade filmer så väckte det kraftig kritik.
Ett falsarium, sade Folkpartiets försvarspolitiker Allan Widman. Att med actionfilm locka in ungdomar i ett yrke som ytterst gäller liv eller död är ansvarslöst, ansåg reklamexperten och generaldirektören Mats Ekdahl. Det förstår väl alla att det är reklamfilm, försvarade sig Försvarsmaktens informationsdirektör Erik Lagersten.
Men det största problemet med Försvarsmaktens film är inte att den är falsk. Det är att den kan bli sann.
Mitt eget första möte med yrkessoldater skedde under Kalla kriget i Nordnorge 1989. Brittiska soldater försvarade en norsk fjord: unga killar, tatuerade, grova i mun, rekryterade från Londons slum till det enda jobb de kunde få: soldatens. Det var inget fel med det – dessa yrkessoldater hade lytt sina order blint och klarat en strid bättre än svenska värnpliktiga.
Men Jugoslavien-krigen 1991–95 visade att yrkessoldater står sig sämre när det gällde komplicerade fredsinsatser. En amerikansk kapten i ett luftburet elitförband förklarade för mig: ”Vi är vana att använda våra vapen. Men här måste vi använda hjärnorna. Och det fungerar inte”. Däremot fick svenska förband beröm av brittiska och amerikanska generaler.
Sveriges största utlandsstyrka tjänstgör idag i Afghanistan med soldater sprungna ur värnpliktssystemet. Hösten 2008 följde SvD insatsen långt upp i bergen. Befolkningen bemöttes hövligt och med respekt, teamets sjukvårdare var en naturbegåvning som lattjade med barnen. Mottot var friendly but firm.
Det symboliserades av soldaten och signalisten Anna, en stabil tjej från Malmö som ville bli polis. Hon hade pojkvän hemmavid och hennes lugna framtoning var långt ifrån rekryteringsfilmernas macho-ideal. Hon var också mitt personskydd, och bar förutom sitt synliga vapen ansenliga mängder ammunition undanstoppade i uniformen, om det skulle behövas.
Nu är det Sverige 2010. Vilka är de 4000 individer som nu varje år ska anställas som soldater och sjömän?
Försvarsminister Sten Tolgfors, M, säger att dessa inte enbart ska rekryteras bland 18-åriga killar. ”Tvärtom tror vi på att få en blandning av ålder, utbildningsbakgrund, yrkesbakgrund, familjesituation och också av kön. Det gör att vi får stabila grupper”.
Men Försvarsmaktens målgrupp är under 26 år och beskrivs så här av dess personalstrateg Christian Freudenthal:
–Efter 26 år tenderar folk att hamna i en mer strukturerad tillvaro i sitt liv och har orienterat sig färdigt med någon form av struktur med familj, jobb eller studier.
Läs gärna orden en gång till! Ska alltså kärnan i Sveriges försvar vara människor med ostrukturerat liv, utan egen familj och studiebakgrund och som inte riktigt vet vad de vill med livet? Det låter mer som britterna i Nordnorge, än som svenska Anna i Afghanistan.
En tidigare personalchef i försvaret stöder helhjärtat att värnplikten skrotas, men skriver till mig:
”Jag är orolig att man rekryterar äventyrslystna actiontörstande soldater när vi alltmer behöver eftertänksamma medarbetare där muskler spelar mindre roll än hjärnan. Svenska enheters höga anseende internationellt har byggt på att vi ’tänker efter innan’”.
En förtvivlad pappa kontaktar mig. Hans barn gör nu värnplikt, men har av försvarets värvare pressats att skriva på för skarp utlandstjänst:
”Är detta verkligen rätt? Ungdomar som knappt får gå på Systembolaget, ska de skickas till krigszonen Afghanistan? Är de mogna att strax efter studenten avgöra detta viktiga beslut?”.
Men nu forceras rekryteringen till det nya svenska försvaret. Utan att den militära och den politiska ledningen verkar vara överens om vilka som ska stå i främsta stridslinjen, i Sverige och utomlands.
Mikael Holmström är säkerhetspolitisk reporter. Han har skrivit om svenskt försvar sedan 1977. mikael.holmström@svd.se
