Integrationsverket dömer ut insatserna för nyanlända under deras första år i Sverige.

- Det krävs snabba åtgärder för att förändra bilden, säger Gisela Andersson, analytiker på Integrationsverket.

Regeringens mål är att flyktingar ska få jobb och integreras snarast möjligt efter de fått uppehållstillstånd.

Men Integrationsverkets nya rapport ”Ett förlorat år” visar att det är långt till målet. Rapporten bygger på enkäter första halvåret i fjol med flyktinghandläggare i 255 kommuner om 2 803 flyktingar, samt på databasinformation.

Hälften av de nyanlända har inte haft någon kontakt alls med arbetsmarknaden under första året sedan folkbokföring i Sverige. Av dem som deltagit i kommunens introduktion hade bara fyra procent fått arbetspraktik, tre procent hade fått arbetsmarknadsutbildning och sex procent sin kompetens validerad. Endast elva procent hade fått reguljärt arbete.

- Det finns tyvärr en tydlig linje i det här som vi har sett också i tidigare undersökningar, säger Andersson till TT.

Ytterst få hade fått arbetslivsinriktad rehabilitering, mindre än hälften hade fått läkarundersökning och information på sitt eget språk om den svenska hälso- och sjukvården.

Visserligen har över 90 procent deltagit i svenska för invandrare (SFI) ett år efter folkbokföringen i kommunen. Men av dem som deltagit i kommunens introduktion hade bara 27 procent fått betyget godkänt i någon SFI-kurs.

- Om SFI inte kombineras med annan utbildning, praktik eller arbete blir det naturligtvis också svårare att lära sig ett nytt språk, säger Andersson.

Integrationsverket understryker kommunernas ansvar för flyktingars introduktion och etablering. Men rapporten visar också på mycket stora brister i samverkan med landsting och arbetsförmedlingar. Allt för mycket sker på frivillig grund, och allt för ofta får kommunerna hela ansvaret, säger Andersson.

- Arbetsförmedlingen måste få ett uppdrag att aktivt delta i introduktionen och även att återrapportera till regeringen.

Andersson säger också att det i dag saknas nationell samsyn om metoder samt för nationell, regional och lokal uppföljning och utvärdering av vad faktiskt gjorda insatser givit för resultat. Och även det är en fråga om styrning av regeringen.

- Det krävs starkare styrning och krav på uppföljning, säger Andersson.

Dessutom anser hon att det behövs fler förslag för att öka flyktingarnas egen vilja att delta i åtgärderna.

Andersson pekar även på att brister i introduktionen stötts och blötts i över tio år - ändå fortsätter missförhållandena.

- Vi ser tyvärr att historien upprepar sig, men det finns möjligheter att förbättra situationen.