Själv fick hon upp ögonen för boken när hennes son kom hem från skolan med läsläxa.
– Min uppfattning är att det är en bok som vill försöka att vara jämställd och politiskt korrekt. Vid ett första ögonkast verkar den nog det, men det är den absolut inte, säger Angerd Eiland till SvD.se.
Hon beskriver istället bokens karaktärer som en samling stereotyper där pojkarna leker typiska pojklekar och flickorna framställs som små tonåringar vars största intressen är killar och kläder.
Pojkarna ska i ett av läsebokens kapitel ha råkat komma in i ett omklädningsrum där äldre flickor bytte om och då börjat prata om flickornas bröst.
Avsnittet väckte starka reaktioner och i en revidering 2007 plockades kapitlet bort.
Angerd Eilard har fler exempel på hur boken befäster stereotyper. Bland annat har den unga invandrarflickan en mycket sträng pappa som bestämmer vad hon får göra.
– Man hade kunnat beskriva henne hur som helst men istället odlar man stereotyperna. Jag är tveksam till om det bidrar till inkludering i samhället, säger hon.
När hon sammanfattar sin analys är domen mot boken ”Förstagluttarna” hård.
– Boken har ett gott syfte, men det spårar ur och strider faktiskt närmast mot läroplanen, särskilt när det gäller jämställdheten, säger Angerd Eilard.
I sin avhandling ”Modern, svensk och jämställd – om barn, familj och omvärld i grundskolans läsebok” analyseras hur svenska läseböcker utgivna mellan 1962–2007 hanterar begrepp som mångfald, jämställdhet och genus.
Över tiden har Angerd Eilard noterat hur styrkeförhållandena mellan författare och läroplan, politisk korrekthet och marknadskrafter ändrats.
– Man kan se tendenser som förstärker bilden av ett idealiserat tonårsperspektiv. En annan iakttagelse är att i senare böcker är jämställdhetsperspektivet helt naturligt, det raljeras till exempel inte längre över pappor som hälper till i hemmet.
1991 tog Riksdagen beslutet att Skolverket inte längre skulle granska skolböcker. För tre år sedan gjorde Skolverket en översyn av läromedel men då med fokus på de äldre grundskoleåldrarnas och gymnasieelevernas skolböcker.
Enligt Charlotte Samuelsson, undervisningsråd på Skolverket ska undervisningen och dess läromedel vara saklig och allsidig och följa läroplanens värdegrunder.
Sedan 1991 finns ingen granskning av skolböcker utan det ligger på förlagen.
– Har man som förälder synpunkter bör man vända sig till läraren i första hand, sedan till rektor eller skolans huvudman som i de flesta fall är kommunen, säger Charlotte Samuelsson.
Läroboksforskaren Angerd Eilard hade gärna sett att granskningen återupptogs.
– Som det är nu faller mycket på pedagogerna och skolan att själva granska och utvärdera materialet och det är en svår uppgift med tanke på det enorma utbudet, säger Angerd Eilard.
