Under uppväxten i Tranås fanns inget som tydde på att Taimour Abdulwahab skulle sluta sitt liv som självmordsbombare, enligt de vänner till Abdulwahab som SvD talat med. Ändå är utredarna nästan 100 procent säkra på att det var han som i lördags sprängde sig själv till döds i centrala Stockholm i vad som beskrivs som ett misslyckat självmordsattentat.

Det finns en rad olika drivkrafter som kan leda till extremism, enligt Säpos rapport Våldsbejakande islamistisk extremism i Sverige som släpptes idag. Några exempel är diskriminering som man själv råkar ut för eller man ser andra drabbas av, upplevd global orättvisa, identitetssökande, låg självkänsla och personliga trauman eller tragedier.

– Forskning från Tajikistan visar att bland gästarbetare som reste till Moskva och blev fysiskt eller verbalt diskriminerade var det en viktig drivkraft i radikaliseringen, säger Magnus Ranstorp, terrorforskare vid Försvarshögskolan.

Enligt honom finns det få gemensamma drag hos dem som blir terrorister. Men ett är att de går igenom en livskris av något slag som gör dem sårbara och väcker frågor de söker svar på. Om de i den tidpunkten kommer i kontakt med extremister, antingen genom att bli uppsökta eller genom att de själva söker kontakt, kan de dras in om de upplever att extremisterna har svar på deras frågor.

– Jag känner inte alls Taimour Abdulwahab, men jag har tänkt på att han var i England just som debatten om Storbritanniens närvaro i Irak debatterades kraftigt. Han reste dit själv och började ett nytt liv, kanske blev han diskriminerad som invandrare, säger Ranstorp.

Både Säpos rapport och Ranstorp lyfter förutom drivkrafter fram dragningskrafter in i extremismen. Några exempel är social gemenskap och vänskap, känsla av makt och kontroll, attraktiva ideologiska argument och övertygelse om att man står för det goda och bekämpar det onda.

– Ofta får de kontakt med oerhört karismatiska ledare, som har en övertygande berättelse om världen, säger Magnus Ranstorp.

Enligt honom består den berättelsen av historien om förnedring av muslimer runt om i världen, där exemplen hämtas från bland annat Palestina, Tjetjenien, Kashmir och slöjförbudslagar. Andemeningen är att det pågår ett krig mellan islam och väst. Andra viktiga bitar är hur man ska vända förnedringen till seger och att hota med vedergällning.

De här olika delarna vävs samman och presenteras som ett paket. Extremisterna ser sig själva som eliten, dem på vars axlar ansvaret för att slåss för islam ligger. Den här synen på sig själv som utvald kan också vara drivkraften bakom att faktiskt ta sitt eget liv i ett självmordsattentat.

– Dels är det tanken på livet efter detta, även om det inte är så enkelt som att de tror på 72 oskulder i paradiset. Men även känslan av att de gör sitt och drar sitt strå till stacken är viktig. De ser sig som eliten som tar på sig det här för resten av muslimska världen, säger Ranstorp.