FORSERUM –Nu väntar vi bara på att Fredrik Reinfeldt ska komma också, säger kvinnan bakom Medborgarhusets informationsdisk efter att ha vinkat av Vänsterpartiets ledare Jonas Sjöstedt.

Paraden av Stockholmspolitiker i den lilla orten Forserum i Nässjö kommun den senaste veckan vill liksom aldrig ta slut.

Stenkastning, spottloskor, avryckta slöjor, krossade rutor, rop om ”jävla neger”. Föräldrar som inte vågar släppa iväg sina barn till skolan, familjer som flyttat. Medierapporteringen om vardagen för Forserumsbor av somaliskt ursprung har fått såväl barn- och äldreminister Maria Larsson (KD) som språkröret Gustav Fridolin (MP) och flera riksdagsledamöter att göra blixtvisit i Småland.

Den här dagens uppbåd utgörs förutom Vänsterpartiledaren av ett gäng på åtta ungdomscoacher från Hasselarörelsen. De har åkt i tre timmar i en röd minibuss från Malmö för att överlämna 1156 namnunderskrifter mot rasism som en solidarisk gest. Somaliska föreningen börjar få svårt att hitta medlemmar som har tid att ta emot alla tillresta dignitärer som vill träffa dem.

–Jag var ändå i närheten och ville bilda mig en egen uppfattning bortom tidningsrubrikerna. Det är också ett sätt att ta ställning mot rasism, säger Jonas Sjöstedt innan han efter en timme kör iväg med sitt entourage.

Snett över torget ligger fritidsgården Kullen i en tidigare banklokal. Fritidsledaren Daniel Rydell skrattar uppgivet åt det senaste politikerbesöket medan ungdomarna droppar in för att spela tv-spel i det gamla kassavalvet.

–Jag tycker att det är stort hyckleri alltihop. Det här är ett nationellt problem. Åk till vilken håla som helst så händer det samma saker där. Forserum har fått bli syndabock för något som sker i hela Sverige. De får det nästan att låta som om folk bär huvor och bränner kors här.

Brottsförebyggande rådets statistik visar att han har en poäng. Enligt Brås senaste rapport om hatbrott så görs faktiskt flest polisanmälningar både i abso- luta tal och i relation till folkmängden inte på landsorten utan i Stockholms län.

Det här är ett nationellt problem.

Daniel Rydell, fritidsledare i Forserum.

Färska Bråsiffror pekar också på att svenskar med afrikanskt ursprung är särskilt utsatta. De senaste fyra åren har det totala antalet anmälda hatbrott med främlingsfientliga motiv minskat med 7 procent. Men under samma tid har de anmälda hatbrotten riktat mot afrosvenskar ökat med 6 procent.

Även om antalet polisanmälningar inte säger allt om den faktiska brottsligheten så är tendensen värd att uppmärksamma, menar Anders Wigerfelt som forskar om hatbrott på Malmö högskola. Särskilt med tanke på att den afrosvenska gruppen redan är överrepresenterad i hatbrottstatistiken. Vart femte anmält brott med främlingsfient- liga motiv riktar sig mot dem.

Våldsanvändning är också vanligare vid afrofobiska hatbrott.

–Det finns en hierarki där vissa kroppar historiskt utsatts för mer våld än andra. Det är ett rasistiskt synsätt som även Sve- rige delar, det är de icke-vita som ses minst som människor, säger Tobias Hübinette, forskare på Mångkulturellt centrum.

Många svenskar med afrikansk bakgrund, som de i Forserum, är dessutom dubbelt utsatta eftersom de även riskerar att utsättas för islamofobiska brott.

Fatima Farah tittar in i Soma- liska föreningens lokaler, liksom fritidsgården inrymda i ett övergivet bankkontor. Hon kom som ensam flykting från Mogadishu för snart fyra år sedan. Sedan ett och ett halvt år vågar hon inte gå ut på kvällarna efter att en full kille kastat ölburkar på henne, berättar hon.

–Hans tjejkompis sade åt honom att sluta och försökte hålla tillbaka honom, men han sprang efter mig. Jag hann in i lägenheten. Från fönstret såg jag hur han slog en kille från Somalia i huvudet vid tågstationen. Jag ringde polisen men de lyssnade inte trots att jag sade att han som gjorde det satt kvar utanför Coop.

Det är historier som hennes som fyllt tidningar och tv de senaste veckorna.

–Jag gillar det här området, det är lugnt och människorna är jättesnälla. Det är bara en liten grupp som förstör. Det här är min stad, jag är jätteledsen över att det står dåliga saker i tidningarna om Forserum, säger Fatima Farah.

De flesta av Forserumsbor jag talar med säger samma sak. Det är en liten klick stökiga ung- domar som ligger bakom trakasserierna. Många vill inte se det som utryck för rasism, utan menar att gänget bråkar med allt och alla. Andra säger att somalierna minsann bråkar lika mycket.

Men även de antirasistiska krafterna i Forserum reagerar starkt mot uppmärksamheten. Centrumkyrkan, också den mitt i samhället vid torget, har beslutat att inte upplåta sin vita tegelbyggnad till några fler presskonferenser eller möten. Det har fått Afrosvenskarnas riksförbund, en av många aktörer som sökt sig hit i veckan, att anklaga kyrkan för att ge efter för påtryckningar.

–Åh, jag blir så innerligt trött på den här massmediahysterin. Jag ber dig att inte skriva mer, det är inte vad vårt samhälle behöver, säger pastorn Daniel Wramhult till mig.

Samhällsföreningen, som ord- nade fackeltåg mot rasism med flera hundra deltagare genom Forserum förra helgen, vädjar om lugn och ro.

–Vi tycker gräsligt illa om att partier på riksnivå behöver den här bilden av Forserum som ett Sjöbo 2 för att bedriva sin grej, vi vill inte ha socialministrar och andra här, det hjälper oss inte alls. För oss som vaknar här varje morgon handlar det om hur vi ska leva med varandra, och det borde diskuteras i alla byar ute i landet, säger vice ordföranden Bo Jansson.

Den huvudsakliga trafiken runt torget med den lilla fon- tänen i mitten består av bullrande lastbilar på genomfart och utskickade journalister. En reporter från Uppdrag Granskning gör en ståuppa utanför Somaliska föreningen.

Också flera av svensksomalierna är trötta på uppståndelsen. En del journalister ställer frågor om just somalier har extra svårt att anpassa sig till det svenska samhället. Som om det vore deras eget fel att de utsätts för brott, som någon uttrycker det.

Frågan varför allas blickar riktas mot just Forserum och inte någon annan ort har inget givet svar. Polisens och kommunens ointresse för att ta händelserna på allvar är förmodligen ett skäl.

Kommunalrådet Anders Karlsson (C) ville först inte kalla trakasserierna rasistiska, men har pudlat de senaste dagarna. Kommunen har också beslutat om extra helgbemanning på fritidsgården och Medborgarhuset, medan ordningsmakten inrättat en mobil polisstation mitt på torget.

Vad fyller Forserum egentligen för funktion för alla politiker och journalister som reser hit och trampar runt? När vi – precis som politikerna – åker tillbaka till Stockholm på kvällen ringer jag upp författaren Marcus Priftis, vars bok ”Främling, vad döljer du för mig” om svensk rasism fick fina recensioner på kultur- sidorna tidigare i veckan.

Det finns en tendens att ömsöm peka ut och säga att rasismen finns någon annanstans, gärna i någon avkrok på landsorten, ömsom sopa under mattan när den dyker upp i ens närhet, svarar han från tvättstugan.

Priftis nämner hur moderaten Thomas Böhlmark snabbt stängdes av som partiets anvarige för sociala medier sedan han kallat S-politikern Nalin Pekgul för ”klappturk” på Twitter förra helgen.

–Den här typen av trakasserier brukar komma från unga mar- ginaliserade män som tar ut sin frustration på någon som står ännu lägre i den sociala hierarkin. Men samma tankar som driver dem finns även represen- terade i samhällets eliter, säger Marcus Priftis.