Birgitta Jakobsson och Britta Moberger har varit nära vänner sedan 80-talet. Birgitta var njursjuk redan i barndomen. Urinvägsinfektionerna kom på löpande band. I 40-årsåldern blev läget akut och hon sattes upp på väntelista för en ny njure. Birgitta fick en njure från en avliden, dessvärre fick hon bara behålla den några veckor.
Efter det misslyckade försöket gick hon i dialys under ett par år men blev bara sjukare. Familjen testades men ingen visade sig lämplig som givare. En närstående vän skrev till Socialstyrelsen och bad om tillstånd för att donera, men inte heller hon var lämplig.
I det läget bestämde sig Britta Moberger för att testa sig. Märkligt nog befanns de två vännerna vara lika som syskon.
–När beskedet kom från Danderyd blev jag lite svettig. Vågar jag, jag som är så spruträdd, minns hon.
Birgitta sa först nej. Tyckte det var för stort offer, men lät sig övertygas om att Brittas beslut var väl genomtänkt. Birgitta var då så sjuk att hon skulle ha dött om hon inte blivit transplanterad.
Efteråt delade de rum för att hålla koll på hur de mådde. Britta ville vara säker på att Birgitta kunde kissa igen, det ultimata beviset för att njuren fungerade. Det tog tid innan Birgitta repade sig, bland annat fick hon flera inflamma- tioner i bukspottskörteln. Idag mår hon bra och är sedan en tid tillbaka i jobbet på halvtid.
Donationen– den första vän till vän-donationen i Sverige–har fördjupat deras vänskap.
–Förr var vi vänner nu är vi som syskon, säger de.