Det går knappast att missa dem, de uråldriga befästningsverk som byggdes av våra förfäder på höjder och bergskammar, ofta invid en transportled eller utmed gamla sjösystem där den forntida sjötrafiken gått.
Sin storhetstid har fornborgarna i slutet av 400-talet och början av 500-talet, sedan överges de. Systemen att skydda sig mot fienden och styra det omgivande landet förändras. Befolkningen tycks försöka stoppa anfall tidigare. I vattnen utanför viktiga transportleder, hamnar och handelscentra byggs då befästningsverk och pålspärrar.
De borgar som uppfördes från slutet av 300-talet till mitten av 500-talet under romersk järnålder och den oroliga folkvandringstiden har en komplicerad historia. Flera har varit tillflyktsorter, men nya utgrävningar har visat att de dessutom har varit viktiga centra för maktutövning. Innanför de nedrasade murarna fanns spår av fast bosättning.
– Fornborgarna hade många funktioner. Vi har hittat djurben, vävtyngder, keramik och husrester. I vissa fall tycks här ha bott en maktelit, berättar docent Michael Olausson vid Stockholms universitet. I mer än tjugo år har han ägnat sig åt att reda ut vad dessa befästningsverk stått för och tycker sig kunna börja tolka dem.
– Platserna ser ut att ha dominerats av en elit som kontrollerade hantverket i området, handeln, distributionen och kulten.
I Sverige finns drygt 1 000 fornborgar av vilka många är odaterade. Några uppfördes på bronsåldern, men de allra flesta är kring 1 500 år gamla. De ligger i Södermanland (cirka 300), Uppland (150) och Östergötland (130), men ett stort antal finns även på Öland och i Bohuslän. Drygt ett fyrtiotal har lokaliserats i Västergötland.
Borgarna uppfördes gärna på lättförsvarade höjder med branter runtomkring. Då behövde man bara bygga en mur mot tillfartsvägen från dalen nedanför. Murarna kunde vara två till tre meter höga och ha en befäst träport vid ingången.

Fornborgar byggdes på det här sättet under en intensiv period efter romarrikets fall, och på 500-talet övergavs de. Tidigare har man trott att det skedde en klimatförsämring under 500-talet, något som skulle förklara att befolkningen minskade och gamla bosättningsområden övergavs.
Modern pollenanalys visar emellertid att klimatet inte alls blev flera grader kallare som man utgått från tidigare. Att borgarna överges har sannolikt en annan förklaring.
Det kan ha med dåtidens religionsskifte att göra, när de krigiska asagudarna Oden och Tor efterträdde vanerna Nerthus, Ull och Frej, de
mer fredliga fruktbarhetsgudarna.
– Det här vet ingen säkert, men fynden innanför vissa fornborgar har rika kulturlager. Här har man levt och verkat. En lokal aristokrati tycks ha kontrollerat försvar, handel, distribution och hantverk, berättar Michael Olausson. Borgarna kan ha fungerat som lokala maktcentra för styrande med både politiskt och religiöst inflytande.

Denna teori får stöd av det arkeologiska materialet. Medan en icke befäst boplats eller gård innehåller ett kulturlager på någon eller några decimeter, kan fyndlagren innanför fornborgarna vara över en meter tjocka. Dessutom har forskarna hittat vävtyngder, keramik, förrådskärl och spår av en omfattande varuproduktion. De människor som bott och verkat i skydd av borgen har tillverkat allt från kammar och nålar till vapen, smycken och spännen. Hantverket höll hög klass. Smycken och spännen har i en del fall varit förgyllda. Arkeologerna har även funnit kvarnstenar och personliga ägodelar, fynd som tyder på att man bott här under en längre tid.
– Fornborgarna har alltså inte bara varit tillflyktsorter när fara hotade, utan permanenta boplatser för överheten. Och i till exempel Runsa, utanför Stockholm, har säden inte odlats på plats. Den har kommit färdigproducerad till anläggningen, kanske som skatt eller i utbyte mot något annat, säger Michael Olausson. Även fornborgen i Fållnäs på Södertörn och Gåseborg i Järfälla uppvisar ett liknande mönster.
Också i Östergötland, ett av Sveriges mest befästa landskap, har arkeologerna hittat spår efter hus inne i fornborgarna. Här har ett tiotal fornborgar undersökts. Innanför såväl Borgberget vid Tångsta nära Roxens norra strand som Svinsättersborg utmed åsystemet mellan Slätbaken och Roxen har det bott människor. De här borgarna etablerades under romersk järnålder.
– Förekomsten av de här befästningsverken tyder på att här funnits ett organiserat försvar och en maktelit som kontrollerat området, berättar arkeolog Mattias Schönbeck på Östergötlands länsmuseum. Borgarna är placerade som ett pärlband utmed vattenlederna från kusten in mot östgötalandskapen med Vättern i centrum. Befästningsverken ligger i siktlinje av varandra från Söderköping till sjön Roxen och det har varit möjligt att signalera med hjälp av vårdkasar om fienden nalkades.
Även här har arkeologerna funnit spår av textiltillverkning och smidesverkstäder. Några av borgarna kan ha varit befästa storgårdar.
– Systemet med fornborgar visar på en antydning till kungadömen i Östergötland och Västergötland, säger Mattias Schönbeck.
Sedan några år tillbaka driver Stockholms universitet projektet ”Borgar och befästningsverk i Mellansverige 400-1100 e Kr”. Det har gjort att forskarna fått omvärdera fornborgarnas betydelse, men fler uppgifter återstår att lösa: Varför slutade man bygga fornborgar? Vilken typ av befästningsverk hade man innan det blev modernt med höga, runda torn av sten, en befästningsbyggnad av samma typ som embryot till Stockholms slott?