Mannen på S:t Eriksplans tunnelbaneperrong var i 35-årsåldern, hade grå kostym och fångade tunnelbaneföraren Moncef Jerbis uppmärksamhet när han körde in på stationen.

– Jag tänkte: Det är något fel på honom, han tänker hoppa, berättar Moncef Jerbi.

Han bromsade in, men det var för sent.

– Sen fick jag reda på att han hade varit på Karolinska och testat sig positivt för hiv. Han var högt uppsatt och hans bil stod parkerad utanför. Det var den värsta gången.

I takt med att resenärerna i tunnelbanan blir fler – mellan 2007 och 2011 har antalet påstigande en genomsnittlig dag ökat med 39 000 personer – ökar också antalet personer som olovligen tar sig ner på spåren. Första halvåret 2011 rapporterades 252 fall – 310 för motsvarande period i år. Ungefär 10 procent resulterade i olyckor eller har varit väldigt nära att resultera i en olycka.

Därmed har de allvarliga olyckorna i tunnelbanan ökat. Under hela fjolåret inträffade utöver självmord och självmordsförsök 11 allvarliga olyckor, den högsta siffran hittills under 2000-talet. Samtliga har berott på att människor befunnit sig där de inte ska vara – på spåren.

Stockholm märker ut sig rejält i jämförelse med Londons tunnelbana, som har tre gånger så många resenärer. 2010-2011 rapporterades 994 spårbeträdelser i Stockholm – i London 152. Samma period hade London 41 fall av påkörningar och Stockholm 45. Dödsfallen är emellertid betydligt fler i London.

1

miljon resor sker drygt en vardag i Stockholms tunnelbana.

Fackförbundet Seko menar att trängseln på perrongerna dessutom innebär en olycksrisk. De har sedan 80-talet krävt så kallade plattformsdörrar, som finns i bland annat Hongkong och Köpenhamn och fungerar som en inglasning av spåren med dörrar som öppnas när tågen kommer. SL har tidigare sagt nej med motiveringen att det skulle bli för dyrt.

Men nu öppnas dörren något. Inför den kommande upprustningen av röda linjen driver SL ett projekt där de tar ett helhetsgrepp på plattformssäkerheten. Plattformsdörrar är en av de lösningar som diskuteras.

– Ett problem har varit att så länge man kör med olika tågtyper kan man inte ha plattformsdörrar, för dörrarna sitter på olika sätt på de olika tågtyperna. Det är därför som när vi rustar upp röda linjen, och på sikt kommer ha en enhetlig vagnpark, kan få möjlighet att montera plattformsdörrar, säger Lars H Ericsson, säkerhetsdirektör på SL.

Gunnar Wolden är huvudskyddsombud för tunnelbaneförarna och tror inte att plattformsdörrar kommer att bli verklighet.

– Vi har påpekat detta i stort sett hela tunnelbanans historia men fått slängt i ansiktet att det skulle bli orimligt dyrt. Det här är inte den första utredning de gör och jag vet var det kommer landa, säger Gunnar Wolden.

I oktober ska projektet rapportera hur det går, och även om inget är bestämt ligger plattformsdörrar enligt Lars H Ericsson närmare än vad det har gjort tidigare.

– Det är för många olyckor, det är bara att konstatera. Förut har man kanske lite ensidigt tittat på spårbeträdandelarm men nu tar man ett helhetsgrepp och tittar på båda lösningarna.

Den absolut vanligaste orsaken är alkohol. Det handlar ofta om att man genar över spåret och försöker ta sig till nästa perrong, att man hoppar ner för att plocka upp något man tappat eller att man helt enkelt ramlar ner

Rasmus Sandsten, pressekreterare på MTR som kör tunnelbanan.

Spårbeträdandelarm, som känner av om någon är på spåren, har till skillnad från plattformsdörrar testats ett antal gånger förut men alla försök har avbrutits. Det har varit tekniska problem – bland annat har systemen larmat för annat än människor, som tidningar. Andra gånger har det handlat om problem och konflikter med leverantören eller att pengar inte avsatts och det har runnit ut i sanden. Just nu driver MTR och SL en spårbeträdandegrupp som åter igen sonderar marknaden efter lämpliga lösningar.

Lars H Ericsson förstår att det finns kritik mot att SL inte har lyckats förbättra spårsäkerheten.

– SL har gjort olika försök och inte lyckats, men det som är bra nu är att man tittar på båda lösningarna och tar in erfarenheter från andra städer i världen.

Moncef Jerbi har kört tunnelbana på gröna linjen i 34 år. Mannen i den grå kostymen hoppade framför tåget på S:t Eriksplan 1989, men Jerbi har varit med om fyra liknande incidenter. Efter händelsen på S:t Eriksplan kom alla händelser ifatt och han blev sjukskriven i tre månader.

– Två dagar efter att jag börjat köra igen på egen hand så stod det en jävel på samma plats, samma station, på spåret. Det var spårarbeten så jag fick bara köra i 30 kilometer i timmen, det var det som gjorde att jag hann stanna i tid.