De är randiga och färggranna, eller diskreta och naturfärgade, långa och korta, tunna och tjocka. Varianterna sjalar på lekplatsen på Södermalm var fler än antalet barn, när nätverket sjalbarn.se firade ett år igår.
– När man väl börjat är man sjalfrälst, och börjar köpa jättemånga, säger Ulrika Palm.

Hon är en av de aktiva i nätverket som nu ett år efter starten har nära 700 medlemmar. Flera av dem träffas en gång i veckan och diskuterar tyger och modeller, visar knytsätt och syknep och byter sjalar med varandra. På ytan har de bara en sak gemensamt:
– Att vi tycker om att bära våra barn, säger Ulrika Palm.
Men många delar andra värderingar när det gäller barnen också, som att amma sina barn länge eller praktisera blöjfritt. Barnen blir trygga av att sitta så nära mamma och pappa och i sjal eller sele sitter de bekvämt, anser de flesta. Men för Katarina Krieg är det framför allt en praktisk fråga.
– Det är absolut inget som har att göra med livsstil för mig. Bärsjal är väl lite hippiestämplat, men det stämmer verkligen inte.
I tider där barnvagnar är dyra, stöldbegärliga och portade av alltfler kaféägare kan det tyckas smidigt med en sjal som man bara kan knöla ner i väskan vid behov. Och när rulltrappan i tunnelbanan står stilla och hissen luktar kiss är det ingen som saknar barnvagnen.

Ändå är det förvånansvärt många barnvagnar vid Sjalbarns ettårskalas. Någonstans ska man ju ha picknickkorgen, ombytena och blöjorna. Och i Anna Kvarnströms och Mattias Janssons barnvagn ligger inte minst en hel packe sjalar. När familjen, med barnen Ayumi, ett år, och Gentaro, två och ett halvt, åker på semester till Tokyo om två veckor får vagnen i alla fall stanna hemma.
– Det skulle inte gå att ha barnvagn där, det har ingen, säger Mattias Jansson, som fick sin första sele av sin japanska mamma.
Flera av Sjalbarns medlemmar säger att de märkt ett enormt uppsving för sjalarna det senaste halvåret. Nu behöver de inte längre känna sig ”konstiga”, säger flera.

Britt-Marie Bergström, legitimerad barnsjukgymnast på Astrid Lindgrens barnsjukhus, har själv en bärsjal från Mexiko, som hon bär grejer i. Hon uppmanar dock till viss försiktighet med att lägga de allra minsta i sjal.
– Jag skulle inte rekommendera det. Små barns ryggar är inte till för att bäras upprätt utan stöd, skelettet är inte tillräckligt förkalkat.
Däremot talar hon gott om de flesta bärselar som finns på marknaden i dag, att använda för att transportera sig till och från ett mål. Inte längre. Men det är viktigt att barnen inte vänds framåt för tidigt, och att de kan ha ögonkontakt med sina föräldrar. Och vagnen har också sina fördelar.
– Barn tycker precis som vi andra att det är skönt att få sträcka ut ibland, säger Britt-Marie Bergström.