Rätten till avdrag för hushållsnära tjänster har seglat upp som en valfråga. En skapa vita jobb och livskvalitetsfråga enligt den borgerliga alliansen. Klassamhällets återkomst, enligt den rödgröna. Varför inte rut för kvinnor inom tjänstesektorn när alla accepterar rot för manliga hantverkare, kontrar näringslivsminister Maud Olofsson.
Det är en tacksam symbolfråga, där det är lätt att positionera sig som politiker. Men det är ingen viktig jämställdhetsfråga.
Den i särklass viktigaste frågan för jämställdheten, och det som borde bli en valfråga, är föräldraförsäkringen.
Idag tar papporna ut 22 procent av föräldraledigheten. Det är den högsta nivån hittills. Men pappornas uttag har stagnerat de senaste tre åren och enligt TCO:s pappaindex kommer det med nuvarande takt ta 51 år innan föräldrarna delar lika på ledigheten. 28 procent av papporna tar ut noll, zero, nada dagar.
Samtidigt växer en ny papparörelse fram. Alexander Schulmans ”Att vara Charlie Schulmans pappa” är en av de mest besökta bloggarna. Den gamla Robinsonvinnaren Martin Melin står bakom sajten Coola pappor. Piff, pappor för individuell föräldraförsäkring startade i slutet av förra året. Och nu lagom till den internationella kvinnodagen 8 mars lanserar journalisten Carlos Rojas kampanjen ”Klart jag ska vara hemma” för att uppmuntra fler pappor till att vara hemma med sina barn.
Det finns ett sätt att öka pappornas uttag, och det är att öronmärka fler dagar för respektive förälder utan att förlänga själva ledigheten. När den första så kallade pappamånaden introducerades 1995 ökade pappornas uttag markant, och andelen pappor som tog ut noll dagar sjönk från 53 procent till 27. Samma sak när den andra pappamånaden infördes. Då ökade andelen pappor som tog ut två månader från 21 procent till 32. Men eftersom föräldraförsäkringen samtidigt förlängdes tog även kvinnorna ut fler dagar och läget på arbetsmarknaden var fortfarande status quo.
De rödgröna tassar nu lite försiktigt runt frågan, ett förslag är att knyta fyra månader till vardera föräldern. Det är minerad mark. Ett politiskt moment 22. Svenskarna vill ha mer jämställda för- hållanden. Sju av tio tycker att föräldraledigheten ska delas lika. Men de vill bestämma själva. Och när de gör det kommer de nästan alltid av ekonomiska, praktiska och karriärmässiga skäl fram till att pappan ska vara hemma i ett par månader och mamman resten.
Ska staten lägga sig i hur människor lever sina liv, dundrar kritikerna så fort en individualisering av föräldraförsäkringen kommer på tal.
Svaret är: Det gör den redan. Frågorna vi borde ställa oss är: Vill jag med mina skattepengar vara med och subventionera den diskriminering som den nuvarande föräldraförsäkringen leder till? Ska pappor fortsätta att vara andrasorteringsföräldrar? Är det okej att kvinnor med eftergymnasial utbildning på minst tre år har en genomsnittlig månadslön på 29 100 kronor när män med samma utbildningsnivå tjänar 38 200 kronor? Eller ska vi göra något åt det?
