Störd sömn hänger ihop med en rad folksjukdomar som hjärt- och kärlsjukdomar, diabetes och depression.

–Det finns väldigt tydliga samband mellan åldrande och sömn, säger Torbjörn Åkerstedt, som är professor vid Karolinska institutet och föreståndare för Stressforskningsinstitutet vid Stockholms universitet.

Medan en 20-åring kan behöva 8,5 timmars sömn avtar behovet så att man i 60-årsåldern klarar sig med 6,5 timmar. Men den största förändringen är att även kvaliteten på sömnen försämras.

–Mest djupsömn hittar vi hos 11-åringar. Sedan avtar detta gradvis och i 60-årsåldern är det ibland svårt att hitta någon djupsömn alls. I praktiken slås därmed en viktig del av kroppens återhämtningsprocess ut och det leder till att kroppen fungerar sämre, säger Torbjörn Åkerstedt.

Forskarna misstänker att den uteblivna djupsömnen bidrar till att göra äldre skröpliga. Förutom att lagra in minnen producerar kroppen under djupsömnen köns- och tillväxthormoner med anabola, muskelbyggande effekter.

Länge ansåg experterna att runt åtta timmars sömn var bäst. Men redan för tio år sedan kom en stor amerikansk studie där man följt 1,1 miljoner personer i åldern 30 till 104 år under mer än tio år. Slutsatsen var att den optimala sömnlängden var 6,5 till 7,5 timmar. Mest förvånande var att risken att dö i förtid var lika stor för dem som sov åtta timmar som för dem som bara sov fyra timmar per natt.

Många patienter oroar sig över sömnbrist, men nästan alla – 90 procent – av dem där sömnens längd visade sig vara ett hälsoproblem fanns i gruppen som sov åtta timmar eller mer.

Resultaten har senare bekräftats i en stor japansk studie och i en försöksstudie där 500 personer följdes mycket noga i tio år. Ett syfte här var att undvika felkällor, lång sömn kan ju vara ett symtom på sjukdom likaväl som orsaken till sjukdom.

Men som tidigare visade detta att den bästa sömnlängden låg runt 7 timmar, och att personer som sover fem eller sex timmar inte har så stor anledning att oroa sig. Forskarna tror nu att det stora problemet är dålig kvalitet på sömnen, något som många med upplevd sömnbrist inte alls lider av.

Det finns också klara kopplingar mellan sömn, stress och utbrändhet.

–Det finns nog ingen som gått in i väggen och blivit utbränd utan att först få problem med sömnen, säger Torbjörn Åkerstedt.

Stress ökar ämnesomsättningen och gör det svårare att sova, vilket leder till att hjärnan inte får återhämta sig.

–Till slut drar hjärnan ned på verksamheten och det är därför ingen slump att minnesstörningar är ett tidigt symtom på utbrändhet.