SICILIEN

Kriget i Libyen rasar över allt fler delar av landet. För att övervaka läget i stort och kunna precisionsbomba Gaddafis styrkor utan civila förluster så behöver Natokoalitionen mer flygspaning. Natos Europa högkvarter Shape har därför nyligen underättat Sverige och andra deltagande länder om att bristen på underrättelsebilder är en kritisk flaskhals som begränsar hela operationen, uppger Natokällor för SvD. Natos operationsledning i Italien har också vänt sig direkt till det svenska förbandet på Sigonellabasen på Sicilien:

– Vi har fått signalerna: ”Kan ni leverera fler spaningsrapporter?”, ”Kan ni flyga mer”, ”Kan ni spana mer?”. De vill att vi spanar av fler mål och lämnar fler spaningsrapporter. Men vi har sagt att vi gör så mycket som vi orkar just nu, säger chefen för flyginsatsen, överste Fredrik Bergman, till SvD.

I dag svarar de fem Gripenplanen för hela 37 procent av Nato- koalitionens taktiska spaning. Med sina två flygpass dagligen spanar svenskarna mot cirka 20 mål och tar 4 000 bilder per dygn. Högste chefen för operationen Unified Protector, den kanadensiske generallöjtnanten Charles Bouchard, har till Fredrik Bergman sagt att svenskarnas spaning är den bästa i koalitionen. ”Ni är enastående – ni gör amerikanerna generade – fortsätt med det!”.

Trots berömmet har Sverige alltså tvingats tacka nej till fler uppdrag. Att sända ner fler svenska plan löser inte problemet.

– Fler bilder kan vi ta, men det som begränsar oss just nu är tillgängligheten på de som kan tolka och analysera bilderna. Ska vi göra mer måste vi ha tillförsel av mer personal som kan tolka bilderna, förklarar överste Bergman.

Det exakta antalet tolkar som tjänstgör vid Flyginsats Libyen (FL 02) är hemligt:

– Vi har fler än fem och färre än tio tolkar. De arbetar tolv timmar per dag. Momentant kan de arbeta mer men vi måste ha en uthållighet över tiden också. Det finns en gräns för hur mycket arbete man kan ta ut, svarar Fredrik Bergman.

Tolkarnas topphemliga arbetsmiljö är en grön stålcontainer fylld med datorer för digital bildbehandling. Övriga svenskar i förbandet får inte ens gå in i containrarna.

Orsak: Tolkarna är nyckelpersoner i det arbetsdygn som ligger bakom varje flygning (se grafiken). I förväg beställer de hur piloterna ska flyga för att få de bästa bilderna av de tilltänkta bombmålen.

– Om vi fick välja så skulle vi fotografera målet på marken så nära som möjligt, men det är ju tyvärr inte aktuellt, säger en av tolkarna som berättar om hur de minuterna efter varje landning fördelar bilderna mellan sig:

– Underrättelserna ska in snabbt, annars blir de inaktuella. Vi har hela tiden tränat för att kunna leverera snabba rapporter utan att göra avkall på kvaliteten. Och det betalar sig i dag. Men vi brukar dra streck för dagens arbete klockan ett på natten. Andra länder lämnar bilder utan några analyser alls, eller är klara först efter fyra till sex timmar.

– Efter två timmar skickar vi in vår spaningsrapport med analyserade bilder och beskrivande text. Det som är speciellt för oss är att vi har mycket bra kvalitet på bilderna men också att vi är väldigt snabba. Detta är egentligen ett arv från invasionsförsvaret, säger insatsens operative chef överstelöjtnant Carl Johan Edström.

Bristen på fototolkar är ett generellt problem för Försvarsmakten eftersom utbildningen låg nere några år på 1990-talet. Förutom på Sicilien tjänstgör fototolkar också i Afghanistan där armén denna månad satt in den nya obemannade spaningsfarkosten Örnen.

– Vi skulle behöva ha fler tolkar, det är min absoluta övertygelse. Nu håller vi på och ut- bildar nya, men detta har varit en av de trånga sektorerna, säger Fredrik Bergman.