Ruth Engström, 100 år.
Lars Pehrson
På vägen mot äldreboendet Rio på Gärdet i Stockholm vimlar det av människor och det är underligt att tänka att ingen enda är äldre än Ruth Engström som jag är på väg att besöka.
Hur känns det att vara äldst av alla?
– Det känns inget speciellt. Det känns som vanligt, skrattar Ruth Engström när hon sittande i en rullstol tar emot oss i sitt rum.
Det blir många skratt med Ruth som satt på sig finkläder och guldhalsband.
WEBB-TV: ”VI DANSADE JÄMT”
Ända till hon var 102 år bodde Ruth Engström själv i en 2:a på Östermalm och hennes son Per berättar att hon alltid gick i högklackat, tonade håret och sminkade sig.
Ruth föddes inte i Stockholm utan i småländska Nybro där hennes far var bagare. Året var 1902 och sin man Folke träffade hon redan i folkskolan.
– Han var lång och stilig. Jag var 18 år, blev kär och fick barn direkt. Man måste få vara lite galen och dum när man är ung, säger Ruth och drar på Nybrodialekten.
Folkes far drev glasbruket Ängshyttan och Ruth intygar att hon fortfarande tycker om vackra glas.
– Men det ska vara lite starkt i också, skrattar hon. Helst sherry.
Själv öppnade hon en butik som sålde hattar och accessoarer i Nybros centrum. När glasbruket gick i konkurs började Folke arbeta för tändstickskungen Ivar Krueger och 1926 fick han i uppdrag att resa till Indien för att starta tillverkning. Det blev till slut fem fabriker och paret blev kvar i 30 år.
I Indien upplevde hon den brittiska kolonialtiden och hushållet hade nanny, kock och trädgårdsmästare.
– Vi levde majestätiskt och alla var mycket vänliga.
När familjen med sönerna Stig och Per bodde i Calcutta under andra världskriget bombades staden av japanskt flyg. Men mitt i dramatiken fanns det plats för glada stunder.
– Vi dansade jämt i högklackat, minns hon.
Själv tycker inte Ruth Engström att hon gjort något särskilt för att bli 110 år gammal.
– Jag är ganska vanlig.
Hon har aldrig rökt men i övrigt varken ätit eller motionerat på något speciellt sätt. Efter Folkes död 1966 levde hon ensam.
En som vet mer än de flesta om varför vissa blir över 100 år gamla är Nir Barzilai som är professor vid Albert Einstein college of medicine i New York. Han har byggt upp en av världens största gendatabanker med uppgifter om 540 människor i åldern 95 till 112 år.
Så hur är det? Äter 100-åringarna sina grönsaker och är extra noga med motionen?
– Nej, de gör inget speciellt. Ärligt talat, deras livsstil är ofta hemsk, säger Nir Barzilai när jag ringer upp.
– Det är ett ganska knubbigt gäng, mer än hälften tar inte ens promenader, hälften röker och många dricker för mycket alkohol.
Han berättar om en kvinna som hade rökt 40 cigaretter om dagen. I 90 år. Hon blev 109.
– Lägg till det att de stressar och jobbar för hårt. Och att de flesta har hemska matvanor och äter otroligt lite grönsaker.
WEBB-TV: ”VI DANSADE JÄMT”
Förvånansvärt nog bär de också lika ofta som andra på gener som anses öka risken för olika sjukdomar. Nir Barzilai menar att budskapet är tydligt. Riskgenerna får inte övertaget eftersom de också bär på anlag som skyddar dem.
– En hälsosam livsstil kan hjälpa dig förbi 80 år men aldrig över 100. För det krävs goda arvsanlag, och tur, säger Nir Barzilai.
Studier på svenska och danska tvillingar har visat att det genetiska arvet styr 25-30 procent av åldrandet. Men ju äldre man blir desto mindre roll spelar livsstilen.
Den ökade medellivslängden för alla kan förklaras av bättre sjukvård och livsstil. Men det som mest påverkar chansen till ett riktigt långt liv är att ha en eller flera friska gamlingar över 95 år i släkten.
När Nir Barzilai och andra forskare kartlagt generna hos supergamlingar har de hittat många som kan inverka. En gen tripplade chansen att bli över 100 år.
– Om du får två kopior av genen, ärvda från både din far och din mor, då har du vunnit jackpot, säger Nir Barzilai.
Men hur stämmer det här på Ruth Engström?
Ganska bra, verkar det. Tre av hennes fyra syskon blev en bra bit över 80 och hennes syster blev 94.
Själv fyller hon nu alltså 110, men är inte så oroad över ståhejet. Det får bli som det blir.
– Men jag skulle önska att jag var lite yngre, 100 eller så, för jag orkade mer då, säger Ruth Engström.
Intervjuerna med Ruth Engström och Nir Barzilai ingår i den kommande boken Åldrandets gåta, av Henrik Ennart.















