Så kan utslaget från EU:s domstol i Luxemburg i det så kallade Rosengrenmålet sammanfattas. Domen är ovanligt tydligt skriven och innebär att det svenska förbudet mot privat direktimport av alkohol måste tas bort. Det blir alltså fritt fram att importera alkohol via nätet. Importören är dock skyldig att betala svensk punktskatt, enligt en annan dom i november från EU:s domstol. Därav följer att importen också måste anmälas till tullen.
Bakgrunden är denna:
Den svenske medborgaren Klas Rosengren importerade 2004 via en dansk web-sida vin från Spanien. Tullen i Göteborg tog vinet i beslag i enlighet med svensk smuggellagstiftning.
Klas Rosengren överklagade och hävdade att tullens beslut stred mot rätten inom EU att för privat bruk inför alkohol. Målet gick ända upp till Högsta domstolen (HD), som vände sig till EU:s domstol i Luxemburg för att få vägledning i ett så kallat förhandsbesked.
I domstolslörhandlingarna har den svenska regeringen hävdat att friheten till privatimport bara gäller när man själv i samband med en resa transporterar hem dryckerna. Att via importörer, till exempel ett web-företag, köpa hem alkohol är ett olagligt intrång i svenska Systembolagets monopol.
Det svenska detaljhandelsmonopolet på alkohol accepterades med hänvisning till folkhälsan vid Sveriges inträde i EU 1995 och har sedan bekräftats i en särskild EU-dom (Franzén-målet).
Regeringen har drivit linjen att förbudet mot nätimport ska ses som en del av detta godkända monpol. Utan detta förbud blir det nämligen omöjligt att upprätthålla ålderskontrollen, menade regeringen. Förbudet mot privat direktimport har stor betydelse för att skydda särskilt ungdomen från alkoholens skadeverkningar, har regeringen hävdat.
De så kallade generaladvokaterna, som förberett målet, accepterade den svenska argumentationen att förbudet skulle ses om en del av Systembolagets godkända monopol och därför vara förenligt med gemenskapsrätten.
Domstolen däremot avvisar argumentet att förbudet är en del av det accepterade monopolet . Förbudet ska i stället prövas direkt emot EU-fördragets artikel 28 om varors fria rörlighet. Prövat mot denna grundläggande EU-regel anser domstolen att förbudet inte står i proportion till skyddsbehovet och därför är olagligt.
Folkhälsoargumentet för att begränsa varors rörlighet inom EU har försvagats genom domen.
