När Awad Olwan har lett bönen tar en församlingsmedlem honom diskret åt sidan. Mannen ska snart få barn, kan imamen tänka sig att föreslå ett pojk- och ett flicknamn? Awad Olwan lägger armen om mannen, ger honom sitt visitkort.
– Jag lovade att mejla ett förslag. Sen får han ta det eller låta bli!
Islamiska kulturföreningens moské är inhyst intill tvättstugan på gårdsplan i ett hyreshus i Fisksätra. Här finns en dörr till männens bönerum, en till det mindre som är kvinnornas. På tjocka mattor i männens rum inleder Awad Olwan bönen exakt klockan 12.50 framför en liten skara: några i traditionell långskjorta, en kille i träningsoveralljacka.
– Allah akbar! Gud är störst!
62-årige Awad Olwan är palestinier, gick gymnasiet i Jordanien och kom till Sverige som tjugoåring. Han studerade sociologi på svenskt universitet innan han hoppade av och började köra taxi. I ett år studerade han sharia, den gudomliga lagen, i Syrien på korrespondens.
För tio år sedan bad Fisksätras församling honom om att ta över ledarskapet – ”de tog mig inte på mina fromhetsmeriter utan för att jag kan tala svenska”. Idag arbetar han som imam på heltid.
– Det är en stor grej! Folk lyssnar på dig och tror på dig när du är imam. När imamen är dum i huvudet blir folket fördummat.
Just därför insisterar han på att församlingen ska välja om honom varje år.
– Då ser jag varje år att det faktiskt finns folk som är emot mig och som har andra idéer. Det är nyttigt.
Vi strosar genom Fisksätra centrum och bibliotekarier, Folkets hus ordförande och några högstadielever hälsar på Awad Olwan.
– Salam aleikum! Frid vare med er, nickar han och ler.
Vi passerar platsen där Awad Olwan och Svenska kyrkan planerar ett gemensamt Guds hus. En ingång till moskén, en till kyrkan.
När forskningsminister Lars Leijonborg (FP) initierade en utredning av en svensk imamutbildning varnade han för att Sverige med öppna ögon bidrar ”till en radikalisering av islam i Sverige”. Men Awad Olwan räds inte en radikal islam som säger att Gud är större, att människor ska be och vara schyssta mot varandra. Extremism, däremot, är ”islams värsta fiende”. Mot den hjälper ingen imamutbildning.
– Extremism kan bara bekämpas inifrån den muslimska gruppen. Det borde vara muslimernas främsta uppgift.
Därför tar hans fredagspredikningar avstamp i dagens tidningar och tv-sändningar och hålls på både svenska och arabiska. Därför finns han till hands när församlingsmedlemmar söker råd på kvällarna. En har problem att betala räkningarna. En annans bekymmer är större. Pappan vänsterprasslar och killen undrar: är det okej att ta saken i egna händer och bestraffa?
– Jag sa: gör det inte! Och jag fick honom att avstå. Det gör en ödmjuk. Jag har makt och jag måste handskas med den ytterst försiktigt, säger Awad Olwan.
Och det är här Sveriges inblandning i imamernas utbildning kommer in. Den imam som inte behärskar språket, som inte deltar i samhällsdebatten eller känner till Sveriges historia, kan lätt trampa fel, anser Awad Olwan.
– Det ingår i Sveriges intressen att öka kunskapen om islam och ta dess utövare på allvar – och samtidigt värna värden som vi i Sverige har vunnit efter lång och mödosam kamp som yttrandefrihet, föreningsfrihet och politisk pluralism. Det är styrkan i vårt samhälle!
