Foto: LARS PEHRSON
Åtta röda tegelhus, tre våningar höga. Det är ”så nära miljonprogrammet man kan komma här” förklarar Jimmie Åkesson när han visar runt i Falkvik.
Det var hit han flyttade som barn när föräldrarna separerade. Området är en oskuldsfull samling hyreshuslimpor omgivna av buskar och gräsmattor. Men enligt Jimmie Åkesson hände något på 80-talet.
–Det kom en flyktingström från Östeuropa, framför allt från Rumänien. Det blev en del bråk mellan barnen, säger han och tror att det haft betydelse för hans politiska vägval.
I dag startar valkampanjen i Åkessons hemstad Sölvesborg. SvD åkte till västra Blekinge för att intervjua SD-ledaren. Han tar emot hemma i ungkarlsvillan. Huset ligger inte långt från den pittoreska stadskärnan. Orten är idyllisk så det förslår.
Hur mångkulturellt är det här?
–Mer och mer, förklarar Jimmie Åkesson kort.
Ändå behövde Sölvesborg förra året inte ta emot en enda flykting, trots ett avtal om att årligen välkomna trettio. Men Jimmie Åkesson är kritisk.
–Året dessförinnan kom det mellan tio och tjugo stycken. När det bara finns bostäder åt dem på ett enda ställe blir det segregerat.
Staden är ändå ”förskonad”. Åkesson använder det ordet för att beskriva att andelen icke-svenskar är lägre än snittet i riket. Trots det är SD framgångsrikt. Jimmie Åkesson har inte lätt att säga varför, men förklaringen landar i trygghetsbehov.
–I en urban miljö lever det människor med mer liberala värderingar. Här är man lite tryggare i just den här miljön.
Med drygt 9 procent i Sölvesborg är SD tredje största parti. Men Åkesson verkar inte prioritera lokalpolitiken. Det har blivit en handfull motioner, som den om behovet av hundar i äldreomsorgen. Men inaktiv är inte en beskrivning han ställer upp på.
–Det ska vara så enkelt som möjligt massmedialt och då mäter man motionerna. Jag har varit ganska flitig.
Men hans politiska motståndare anser inte att han gjort några stora avtryck. Även om den ”halvrasistiska” politiken, enligt Per-Olov Larsen (S), ibland kan vara svår att hantera.
Om Jimmie Åkessons syn på invandrare grundlades där i sandlådan i Falkvik så var det annat som hade betydelse när han gick med i SD på 90-talet. Ny demokrati hade stormat in i riksdagen med sin invandringskritik. Ur högtalarna strömmade ”vikingarock”.
–Det blev väldigt populärt att vara nationalist. Det gick bra i fotbolls-VM och alla viftade med flaggor. Det påverkade.
I partiet fanns gamla nazister och extremnationalister. Men det bekymrade inte Åkesson.
–Jag såg det inte som så allvarligt. Det värsta har jag aldrig sett i verkligheten.
Trots det valde han att storstäda när han tillträdde som partiledare 2005. Medlemmar rensades ut, delar av politiken tonades ned. SD skulle bli salongsfähigt för att attrahera nya väljare.
Den här sommaren bygger Jimmie Åkesson också om sitt eget hus. Ingången går via källaren eftersom den nya trappen inte är på plats. SD-ledaren bjuder på kaffe.
Med prydlig klädsel och välklippt hår är Jimmie Åkesson nästan stereotypen av en svärmorsdröm, salongsfähig skulle man kunna säga också om honom. Han är välformulerad, bara ibland bryter något annat igenom den polerade ytan.
Den ordentliga stilen var en protest mot ”fågelskrämmorna”, läs: vänsteraktivisterna, från hans gymnasietid. Fortfarande dyker de upp med ”sina sjaskiga kläder” på partiets torgmöten för att protestera.
Trots strävan efter att bli rumsrent ligger partiets förslag långt från mittfåran. Asyl- och anhöriginvandringen ska minska med 90 procent. Enligt migrationsminister Tobias Billström (M) går den politiken inte att förena med Genève-konventionen.
Men SD:s modell är att göra Sverige så ogästvänligt att flyktingar inte vill söka sig hit.
–I Danmark gick det väldigt snabbt. När man skärpte reglerna minskade asylansökningarna drastiskt. Det räknar vi också med när vi sänder ut en sådan signal.
Den lilla grupp som ändå ska tas emot ska hindras från att etablera sig i samhället och genom hälso- och hiv-kontroller ska det svenska samhället ”skyddas”.
Men ett Sverige i SD-tappning innebär inte bara att utomeuropeiska flyktingar stoppas vid gränsen. Partiet, som vill lämna EU, vill också strypa den fria rörligheten.
Men det drabbar ju också svenska löntagare som vill arbeta i EU?
–Det beror på vilka avtal vi får med andra länder. Men vi vill stärka gränsskyddet och få bättre koll på vad som rör sig över gränsen.
Jimmie Åkesson är en slipad politiker. ”Kritiken mot invandringen måste framstå som rumsren, för att den inte ska anklagas för att vara rasistisk”, skriver författarna till ”Ut ur skuggan”, en granskning av SD.
När frågorna rör konkreta förslag kopplar Åkesson på autopiloten. Mer abstrakta saker blir svårare, som att beskriva svenskhet. SD undviker att tala om ras; istället är det svenskheten som ska bevaras.
–Vi svenskar är kollektivistiskt lagda. Lagandan är utpräglad. Man kan kalla det ödmjukhet – eller självförakt.
Det en del skulle kalla för tolerans, ser Jimmie Åkesson som ren självutplåning. Han medger att en del svenskar kanske måste göras om för att passa in i hans Sverige.
–Ja, så kan det väl vara.
Men trots det svenska nationalkynnet som Åkesson målar upp så hävdar han att de flesta svenskar delar partiets syn på invandringen. SD har bara inte lyckats exploatera opinionen, menar han.
–Det krävs att frågan kommer upp på dagordningen.
SD hoppas få draghjälp från riksdagspartier och medier.
–När man pratade mycket om oss i höstas såg man att vi växte. Nu har man slutat att prata om oss och då går det nedåt.
Jimmie Åkesson anar ett motdrag. Han refererar en TV-intervju med Fredrik Reinfeldt där statsministern snäser av journalisten: ”Måste ni alltid prata om SD? Då hjälper ni bara dem”.
–De har insett att det är så det ligger till.
