Som värd var Fredrik Reinfeldt inledningstalare på Irakkonferensen i Upplands Väsby, inför världsspelare som FN:s generalsekretare Ban Ki-Moon och USA:s utrikesminister Condoleezza Rice.

Det tog inte en minut innan statsministern vidrörde den stora irakiska inflyttningen till Sverige. ”Över 1 procent av den svenska befolkningen är av irakiskt ursprung” konstaterade Reinfeldt.

På konferensen kan Reinfeldt spegla sig i internationell glans, och Carl Bildt får uppträda på hemmaplan som utrikespolitisk superstjärna.

Men flyktingfrågan var nyckeln som Fredrik Reinfeldt behövde för att konferensen skulle uppfattas som framgång, av en hemmaopinion som var klart kritisk till USA:s krig mot Irak.

Den opinionen är ingenting som Fredrik Reinfeldt tar lätt på. Den borgerliga regeringen har inte fördömt Irakkriget, men Reinfeldt har vid flera tillfällen markerat distans till de republikanska makthavarna i Washington.

Och i vintras klev Reinfeldt fram som supporter till demokraten Barack Obama, som var emot Irakkriget redan innan det inleddes.

Condoleezza Rice lovade efter mötet med Reinfeldt att USA ska ta emot fler irakiska flyktingar. Det är ett gammalt löfte och USA har tidigare haft svårt att uppfylla sina ambitioner. Men Rice uttalande skulle ändå markera att USA tar frågan på allvar.

Dan Fried är tredjeman på amerikanska UD, och han säger utan omsvep till SvD att USA har ett ansvar för flyktingarna från Irak och lägger till: ”Sverige har all rätt att påpeka det”.

Det finns ju något för de flesta svenskar i historien om hur Sverige, till och med Södertälje på egen hand, tar emot fler irakiska flyktingar än USA som startade kriget.

Att tala om flyktingfrågan är ett sätt för regeringen att kritisera USA, utan att behöva höja rösten.

Den totala irakiska flyktingkrisen är dessutom en genuin tragedi. Enligt UD finns det 2,7 miljoner människor på flykt inne i Irak och 2 miljoner i Iraks grannländer.

I en rapport i mars i år beskrev hjälporganisationen ICR, International Committe for Rescue, flyktingsituationen som ”en av de värsta humanitära kriserna i vår tid” som dessutom i hög grad ”ignoreras av det internationella samfundet”.

På sikt är en del av lösningen på flyktingproblemet förstås ett ekonomiskt blomstrande och politiskt stabilt Irak, där olika religiösa och etniska grupper kan leva tillsammans.

Vilket ju är syftet med den mångåriga process i vilken Irakkonferensen ingår.

”Hopp” var ordet som Ban Ki-Moon valde för att sammanfatta konferensen, men många flyktingar skulle inte känna igen sig i den optimistiska Stockholmsdeklarationen.

Redan i Södertälje skulle deklarationen strimlas av de många exilirakierna. Deras bild av situationen i Irak är svart som natten.

Iraks regering vill hålla nästa års konferens i Bagdad. För att det ska bli möjligt måste säkerhetsläget förbättras, och då kan troligen fler känna samma hopp som FN:s generalsekreterare gjorde på torsdagen.