I storstäderna har det uppstått ett fenomen med extremt hög- och lågpresterande skolklasser.

Av de högpresterande eleverna är 89 procent flickor.

Skolverket har undersökt betygen i kärnämnena svenska, engelska och matematik i 288 niondeklasser och särskilt letat efter extremerna - de klasser som presterar allra högst respektive lägst. Om resultatet överförs till alla 1 000 kommunala grundskolor blir slutsatsen att det finns 20 renodlade bottenskolor och 10 elitskolor. I 40-50 skolor finns åtminstone en problemklass och i 60 skolor minst en elitklass.

- Utmärkande är att elitskolorna har väldigt höga ambitioner, väldigt tydlig inriktning på studieresultat och stark uppbackning från föräldrarna, säger Oscar Öquist, undervisningsråd på Skolverket.

- Problemskolans karaktär är oftast ett bestämt upptagningsområde och skolan ställs inför oerhörda utmaningar när det gäller att skapa en hygglig miljö för lärarna. Vi har sett att det ofta handlar om väldigt duktiga lärare som sliter hårt under mycket tuffa omständigheter.

Båda kategorierna finns nästan enbart i storstäderna och det som avgör är främst föräldrarnas utbildningsnivå, hemmens kulturkonsumtion, språkbakgrunden och gymnasievalet som eleven gör i nian.

Det som utmärker eleverna i elitklasserna är framför allt, förutom att så många av dem är flickor, att de är målinriktade, har hög självtillit och är toleranta.

Skolminister Jan Björklund tror inte att det är ett nytt fenomen som Skolverket pekar på. Skillnaden mellan akademikerfamiljer och familjer med lägre utbildning har funnits länge, påpekar han.

- Det som den här undersökningar pekar på är att socialdemokraterna inte lyckats ändra detta. Det krävs en ny skolpolitik, för skolan kan hjälpa till att lyfta de här lågpresterande eleverna, men det handlar inte bara om skolpolitik utan också om till exempel bostadspolitik, säger han till TT.

- Huvuddelen av våra förslag, till exempel nationella prov i årskurs tre, går ju ut på att tidigt identifiera de elever som har svårt och ge dem hjälp och stöd.

- Jag är inte orolig för elitskolorna. Det är skolorna som presterar dåligt som bekymrar mig, säger Jan Björklund.

I lågpresterande klasser har lärarna oftast kortare tjänstgöringstid, men enligt enkätsvaren från lärarna och eleverna skiljer det inget mellan grupperna när det gäller lärarnas engagemang och stödinsatser.

Att den här uppdelningen har kunnat uppstå förklaras både av skolvalsreformen men också av indelningen inom skolorna. I ungefär hälften av grundskolorna i undersökningen förekommer nivågruppering i kärnämnena där elever placeras efter kunskapsnivå. Även om de flesta rektorer säger sig eftersträva en jämn fördelning visar undersökningen att det på många håll uppstår nästan renodlade pojk- och flickklasser eller klasser med mycket hög andel elever med utländsk bakgrund.

Enligt Oscar Öquist är utvecklingen bekymmersam. Den står, åtminstone delvis, i strid med skollagen som slår fast att ”eleverna i grundskolan skall ha en i huvudsak gemensam studiegång” och i andra länder är erfarenheterna av elitskolor inte enbart positiva, påpekar han.

- I Frankrike finns erfarenheterna av ett system med elitskolor och där är det en väldigt het fråga. Det skapar klyftor i samhället och barnen som går i elitskolor får aldrig möjlighet att träffa barn från andra samhällsgrupper.