Barn ska kunna börja första klass både på vårterminen och höstterminen, under det år de fyller sex, sju eller åtta.

Så vill utredaren Anders Franzén utforma regeringens utlovade försök med flexibel skolstart, som ska omfatta 7500 elever per läsår. Men han pekar själv på ”målkonflikter och dilemman”. Till exempel är det oklart om flexibel skolstart är bra för små barn, vilket gör att försöket kan ifrågasättas med utgångspunkt i FN:s barnkonvention.

Ett antal kommuner väntar emellertid på klartecken att få sätta i gång. Men den planerade försöksverksamheten får nu underkänt av en rad tunga remissinstanser, visar SvD:s genomgång.

Statens skolinspektion säger nej, med hänvisning till att det hela delvis går emot aktuell forskning. Flexibel skolstart, som innebär åldersblandade klasser och mycket eget arbete, ”riskerar att ge försämrade förutsättningar för barnets kognitiva och sociala utveckling”, enligt generaldirektör Ann-Marie Begler. ”Det kan ifrågasättas om det är etiskt försvarbart att utsätta elever för en försöksverksamhet vars sociala effekter kanske inte visar sig förrän långt upp i åren”, fortsätter hon. Projektet kan dessutom strida mot den nya skollagen, som säger att all utbildning ska utgå från barnets bästa.

Dessutom, poängterar Skolinspektionen, är skolsystemet redan i dag flexibelt: barn kan börja i förskoleklassen vid olika åldrar, vid olika tillfällen under läsåret och gå olika lång tid, allt efter föräldrarnas önskemål.

Även Skolverket och Sveriges skolledarförbund avstyrker förslaget. En elevs skolframgång avgörs i första hand av lärarnas kompetens och kvaliteten på verksamheten, medan ”frågan om han eller hon börjar på höst- eller vårterminen är av underordnad betydelse”, anser skolledarförbundet.

Också Barnombudsmannen är emot flexibel skolstart, som ”mer tar sin utgångspunkt i en del kommuners önskemål än i det enskilda barnets behov och rättigheter”. Med tanke på barnets bästa är det inte ”etiskt försvarbart” med en försöksverksam- het ”där man redan på förhand kan se att den kan få negativa konsekvenser i de övre klasserna i grundskolan och på gymnasienivå”.

–Det här bekräftar min uppfattning att det här är fel tänkt. Ska det införas flexibel skolstart i årskurs ett kommer det att bli väldigt rörigt i lågstadiet, och det kommer barnen att förlora på. Denna röra skapas utan att man kan se några egentliga fördelar med det hela, säger utbildningsminister Jan Björklund (FP).

Han ger ett tydligt besked:

–Jag menar att vi nu bör lägga ned hela den här tanken. Ska man gå emot alla tyngre remissinstanser ska man ha väldigt torrt på fötterna, och det har vi inte.

I sitt valmanifest lovar den borgerliga alliansen att ”En försöksverksamhet med flexibel skolstart ska inledas” under mandatperioden. Regeringen har dock länge varit splittrad i frågan: Folkpartiet är skeptiskt, medan Moderaterna och Centerpartiet är de främsta påhejarna.

Utbildningsutskottets ordförande Margareta Pålsson (M) har inte läst remissvaren, men kände redan efter Anders Franzéns utredning i höstas tveksamhet.

–Jag är mycket noga med att lyssna på forskning och expertis. Man kan ha politiska idéer som är framkomna av att man ser ett problem och vill åtgärda det. Men man måste vara så öppen att man lyssnar på dem som kan frågan bättre.

Ulrika Carlsson (C), skolpolitisk talesperson, förespråkar fortfarande en försöksverksamhet. En flexibel skolstart skulle ställa krav på skolan att se varje barn, förklarar hon.

–Jag är inte beredd att avfärda frågan så lätt, även om jag vill läsa remissvaren innan jag uttalar mig allt för kategoriskt. Jag är fullt medveten om att det finns vissa organisatoriska saker att lösa, men är fortsatt för en större flexibilitet.