Enligt Smittskyddsinstitutets rapportering har fyra av tio ehec-sjuka fått smittan vid utlands- resor. Det skulle i så fall tala för en ganska jämn geografisk spridning runt om i landet av de fall som rapporteras av sjukvården. Men risken att drabbas hänger tvärtom starkt ihop med var man bor.

När SvD beräknat medeltalet för risken att bli sjuk under åren 2005–2010 visar sig Jönköpings län tätt skuggat av Halland ligga i topp. En bit efter följer Kronobergs län, Västra Götaland, Östergötland och Skåne. Åren 2001–2010 rapporterades fler ehec-fall i Halland än i det betydligt mer folkrika Stockholm, och för en enskild individ var risken fem gånger större att bli sjuk i Halland än i huvudstaden.

Risken sammanfaller i hög grad med var i landet det finns mycket nötkreatur som bär på ehec- smitta.

–I en undersökning mellan 1998 och 2000 så gick vi ut på 371 gårdar och undersökte förekomsten av den vanligaste bakterien som ger upphov till ehec. Då var 8,9 procent av besättningarna positiva. Det varierar på olika ställen i Sverige men mest är det i Halland, säger Erik Eriksson, veterinär vid Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA, som har doktorerat i ehec.

I en rapport som Livsmedelsverket lämnade till EU-kommissionen 2008 rapporterades att den sammanlagda bilden var att bakteriestammar som är giftiga för människor ”förekommer på en mycket stor andel av svenska gårdar som håller nötkreatur.”

Enligt en utredning som Livsmedelsverket och fem andra myndigheter gjorde 2007 var sydvästra Sverige mest drabbat: i Halland fanns bakterien O157:H7 på 23 procent av mjölkgårdarna.

–På den tiden tittade vi mest efter O157:H7. Nu har vi lärt oss mer och nästa gång kommer även andra varianter att ingå, säger Lars Plym Forshell på Livsmedelsverket.

O157:H7 är känd för att i en rad utbrott ha gett samma allvarliga symtom i form av blodiga diarréer, njur- och nervskador som den smitta som spreds i Tyskland under försommaren. Flera andra varianter av bakterien, som O103 och O26, kan också ge samma symtom och är, enligt Livsmedelsverkets rapport, troligen lika spridda.

–Den vanligaste bakterie av O157 man blir dålig av är en viss subtyp som tidigare har kallats Hallandstypen, eftersom den ofta har hittats där. Den finns nu även i andra regioner i Sverige. Ofta när vi har tittat på människor som har blivit sjuka på gårdar så är det ofta den som ligger bakom, säger Erik Eriksson.

Det finns en uppenbar risk för att smittan ska spridas från djur till människor via maten. I en studie som gjordes 2006, som är den senaste stora som gjorts på slakterierna, bar 12 procent av djuren ehec-bakterien O157:H7 på huden medan 3,4 procent hade bakterien i tarmen.

–Samtidigt har vi sett att ehec nu ofta sprids via grönsaker. Ytterst handlar det om att vi har en otillfredsställande hantering av gödsel och om att EU har en i princip obefintlig lagstiftning kring bevattningsvatten, säger Lars Plym Forshell.

Bevattningsvatten behöver inte ens hålla badvattenkvalitet.

–Det ska vara ”rent”, men som lagen är skriven är det upp till producenterna att avgöra vad som orsakar fara. Jag är över-tygad om att man kommer att behöva se över reglerna, säger Lars Plym Forshell.

Studier på slakterier visar att mer än 80 procent av alla positiva prover tas från juni till oktober, vilket är samma tidpunkt för flest rapporterade insjuknade i ehec. För närvarande utför SVA en studie på 125 gårdar under två år, delvis för att se om ehec-smittan är säsongsbetonad.

–Vi hade fler positiva gårdar under perioden augusti till oktober än under vintern och våren. Nu vill vi se om vi kan få samma resultat igen, säger Erik Eriksson.