Se en stor grafik över vad odling med ettåriga respektive fleråriga växter betyder. Klicka på länken nedan.
Nu färgas Sveriges åar och kuster bruna. Höstregnen spolar bort näringsämnen från de nakna svarta åkrarna, och vattendragen bär med sig slammet. Resultatet blir övergödning som får havet att blomma av liv och bottnarna att dö av syrebrist.
- Trots att omfattande forskning har pågått i decennier har vi inte lyckats lösa problemet med näringsläckaget från jordbruket, säger Arnulf Merker, professor i växtvetenskap på Sveriges lantbruksuniversitet i Alnarp.
Arnulf Merker berättar engagerat om sin vision ett radikalt förändrat jordbruk, där bonden förbrukar mycket mindre diesel och där näringsläckaget från åkrarna minskar kraftigt. Ett hållbart jordbruk som är skonsamt mot naturen - och mot bondens plånbok.
Sedan jordbruket tog sin början för 10 000 år sedan har vi låst oss vid ett ettårigt odlingssystem.
- I dag växer det uteslutande ettåriga grödor på åkrarna. Bonden måste så och plöja varje år. Jag vill ta fram grödor som kommer igen flera år i rad - av sig själva. Grödorna som övervintrar tar upp
näringen ur marken under de kritiska perioderna höst och vår.
Arnulf Merker tror på fältkrassing, en vild tvåårig växt. Fröna innehåller en olja som liknar linolja och som kan användas till målarfärg. Växten har extremt hög fröavkastning och tål kyla bättre än den odlade höstrapsen.
Arnulf skissar sin idé: på våren sår bonden samtidigt korn och fältkrassing på sin åker. Kornet växer upp på sommaren och skördas på hösten. Fältkrassingen ligger lågt, är rotad i jorden och förstörs inte av skördetröskan. Den täcker marken och övervintrar i form av gröna bladrosetter.
- Med det systemet slipper vi höstplöjning och höstsådd eftersom den tvååriga grödan redan är sådd, säger Arnulf Merker.
Fältkrassingen växer upp säsongen efter. På sensommaren skördas de oljefyllda fröna.
Med en övervintrande fältkrassing och utebliven jordbearbetning på hösten minskar kväveläckaget med cirka 40 procent. Dieselanvändningen då? Normalt går det åt cirka 25-50 liter dieselolja per hektar för jordbearbetningen på hösten. En
kostnad som bonden - och miljön - skulle slippa.
Arnulf Merker säger sig ha gott hopp om att göra fältkrassing flerårig. Genom traditionell växtförädling ska den korsas med en flerårig vild släkting.
- Med en flerårig växt skulle de ekonomiska och miljömässiga fördelarna bli ännu större, säger Arnulf Merker.
Men det finns en hake. Fältkrassing är en vild växt som måste tämjas. Dennis Eriksson är doktorand och har uppdraget att med hjälp av genteknik tämja den vilda oljeväxten.
- Fältkrassing öppnar sin frukt och släpper ut sina frön. För en vild växt är det en fördel att sprida sina frön, men vill man skapa en jordbruksväxt är det en nackdel. Bonden vill ju att så många frön som möjligt ska vara kvar vid skörden, säger Dennis Eriksson.
Egenskapen att släppa ut sina frön styrs av en enda gen.
- Med hjälp av genteknik (RNA-interferens, se grafik) ska vi tysta genen, berättar Dennis.
- Fältkrassing har en fantastisk fröavkastning. När vi lyckas tysta genen får bonden en fröproduktion som ligger på 6-7
ton per hektar. Oljeväxten raps ger cirka 4 ton per hektar. Med hjälp av genteknik ska vi också öka oljehalten i fröna och se till så att vi får den rätta oljesammansättningen, säger Arnulf Merker.
Men det finns en hake till. Det är ett långsiktigt projekt som kommer att ta 15-20 år, minst. Inga växtförädlingsföretag eller kemijättar är beredda att satsa pengar på Merkers långsiktiga forskning. Knappast utsädesfirmorna heller, för vem vill sälja ett frö som bara behöver sås en gång vart femte år?
Men samhället borde vara intresserat och miljörörelsen borde väl backa upp honom?
Greenpeace var länge kritiska mot genmodifierade grödor, men nu verkar organisationen svänga.
- Jordbruket som det bedrivs i dag är ett stort miljöproblem. Och det är klart att vi måste hitta alternativa lösningar, säger Kathleen McCaughey, taleskvinna för Greenpeace GMO-kampanj.
- I dag ser vi inte GMO som en lösning på problemet. I princip är vi emot att genmodifierade grödor släpps ut i naturen, eftersom de är oförutsägbara.
Men vi är inte motståndare till tekniken i sig. Det är klart att vissa projekt innebär mindre risk än andra, och det är inte omöjligt att vi på sikt kommer att vara positiva till vissa GMO-projekt, säger Kathleen McCaughey.
Greenpeace ska i framtiden satsa på ett hållbart jordbruk. Precis samma mål som hos Arnulf Merker.
