När Boverket tidigare i år bad Statistiska centralbyrån, SCB, göra en folkmängdsprognos för Sveriges ungdomar fick de ett dramatiskt svar. Fram till och med 2012 beräknas befolkningen i åldern 19 till 24 år öka med hela 20 procent i både Göteborg och Stockholm. Totalt i landet blir personerna i ålderskategorin 120000 fler än för två år sedan.

Orsaken är enkel – det föddes exceptionellt många barn mellan 1988 och 1994 – men konsekvenserna riskerar att bli fatala eftersom boomen sammanfaller med finanskrisen.

–Vi ser egentligen ingen positiv vinkel på det här. Bostads-byggandet ligger redan nu under de nivåer som vi föreslagit och med lågkonjunkturen riskerar det att bli än värre, säger Johanna Andersson, utredare på Boverket.

Framtidsutsikterna är med andra ord minst sagt kärva och risken är överhängande att allt fler väljer att övervintra – hemma hos mamma och pappa. Medianåldern för när storstadsungdomarna flyttar hemifrån har ökat i flera år, visar ny statistik som SCB presenterade igår.

–Vi har inte data för varje individ men det är klart att den utvecklingen kan kopplas till pris-ökningen och det minskande utbud som vi haft i storstadsregionerna de senaste åren, säger Karin Lundström, demograf på SCB.

Jämför man med mindre tät-befolkade regioner blir skillnaden i flyttvillighet än tydligare. Bland män födda mellan 1980 och 1985 är medianåldern vid flytt hemifrån 22,6 år för män och 21,5 år för kvinnor. Motsvarande siffror i glesbygdskommuner är 21,3 år och 20,1 år. Ett drygt års skillnad med andra ord.

Och värre lär det alltså bli. I alla fall om man ska tro Sven Bergenstråhle, boendeforskare på Hyresgästföreningen.

–Uppriktigt sagt så ser det ganska dystert ut, med stora ungdomsgrupper som ska ut på marknaden och väldigt låga nivåer på bostadsbyggandet, säger han.

–Jag är av uppfattningen att samhället; både staten och kommunerna, har ett ansvar för medborgarnas bostadsförsörjning. Det står till och med i grundlagen.

Enligt Bergenstråhle är en av lösningarna enkel: fler, bättre och billigare hyresrätter.

–Som det ser ut nu finns det ingen vilja att stimulera den typen av bostadsbyggen. Man talar om att det ska bli lättare att hyra i andra hand, men det betyder i praktiken att de inte bryr sig om trygga boenden för unga.

På finansdepartementet vänder man sig mot tanken att långa rader av nybyggda hyreslägen-heter skulle innebära någon reell lösning på problemet.

–Tittar man på statistiken så har nyproduktion så gott som alltid varit dyrare än beståndet. Att vänta sig en normallösning där de människor som har lägre inkoms-ter och är nya på marknaden ska ha de bostäderna är inte realistiskt, säger Sven K. A. Svensson, ämnesråd på bostadsenheten.

Enligt honom är fördelen med nya bostäder snarare att de skapar ”händelsekedjor” som i slut-änden frigör äldre och billigare lägenheter som ungdomar och hushåll med lägre årsinkomst kan flytta in i.

Vad som händer nu, när finanskris och en avkyld marknad sätter käppar i de hjulen, är svårare att förutse. Men Mats Trondman, professor i kultursociologi vid Växjö universitet, ser ett scenario:

–Om vi inte lyckas bryta den här trenden, om ekonomin försämras och välfärdsstaten tunnas ut, då rör vi oss mot latinomodellen av en välfärdsstat som man har i Spanien och Italien. Och då är det inte staten utan familjen som får ansvar för att ta hand om 33-åringen.