Det är en utsatt känsla, den att stå ensam på trottoaren med bilar som rullar förbi och saktar in för att inspektera utbudet. Trots att utvärderingen av sexköpslagen som SvD berättade om i lördags konstaterar att gatuprostitutionen halverats sedan lagen infördes 1999, märks sexhandeln tydligt.

En torsdagskväll helgen före löning mellan klockan 22 och midnatt räknar vi till tio kvinnor som vandrar fram och tillbaka längs de klassiska stråken – Mäster Samuelsgatan ned mot Vasagatan och Malmskillnadsgatan bort mot Brunkebergs torg. Polisen syns inte till – för kvällen spanar prostitutionsgruppen i stället på nätet, en arena som vuxit sedan lagen trädde i kraft.

För den som vill köpa sex via nätet råder inga oklarheter – telefonnummer, priser och utbud anges tydligt. På gatan förhandlas affären i stället fram genom bilrutan eller i framsätet.

Flera av kvinnorna pratar engelska och har rötter i Östeuropa, men några svensktalande hörs också. Och de svenska prostituerade har blivit synligare på gatan, enligt Gil Edin, verksamhetschef på Klaragården, en fristad för utsatta kvinnor dit flera prostituerade söker sig.

–När lagen kom blev det nog lite tommare men då kom i stället flera utländska tjejer. Nu har de svenska tjejerna börjar komma tillbaka eftersom polisen verkar koncentrera sig på utländska kvinnor, säger Gill Edin.

Simon Häggström, en av poliserna i prostitutionsgruppen, bekräftar bilden. Bakgrunden är att man aktivt med stöd av utlänningslagen avvisar utländska kvinnor sedan ett halvår tillbaka.

I lagen står det att om någon misstänks för att inte kunna försörja sig på ett ärligt sätt kan man skickas ut ur landet. Lagen tilllämpas ibland när man avvisat romer, men tolkningen skiljer sig och är kontroversiell – är man EU-medborgare ska man ha rätt att vistas i ett annat EU-land i upp till tre månader utan att behöva jobba eller studera.

Bland de prostituerade går ryktet att SvD är i området. Ur köparnas synvinkel skiljer vi oss dock inte från det övriga utbudet, vi synas också uppifrån och ned. Kvinnorna vill helst inte låta sig störas, bara om vi betalar.

–Vi måste tjäna pengar, säger en kvinna.

Enligt polisen är sexköparna ofta ”helt vanliga män”, utan kriminell bakgrund.

–Varför man väljer att köpa sex varierar, men gemensamt är att de på något sätt tappat kontrollen, berättar Simon Häggström.

Polisen har kontakt med personal från socialtjänsten som kan slussa männen vidare – en av dem är Marie Johansson, projektledare för Kast, Köpare av sexuella tjänster. Sedan 2009 när projektet startades har hon träffat 150–200 personer och haft drygt 50 personer i samtal. Många av de som hon träffar köper sex via nätet och har porrsurfat en längre tid innan de slagit till.

–De flesta som vänder sig till oss bär på en ångest som blir ohållbar och vill sluta.

Marie Johansson tror inte att en straffskärpning kommer att avskräcka, däremot kan det vara en viktig signal.

– Det är klart att det är konstigt att det ska kosta lika mycket att köpa en annan människa som att snatta.