Vårflodsparken i Enskede är oppositionsledaren Kristina Axén Olins oas. ”Här har folk picknick och spelar fotboll. Flera generationer möts”.
Fler företag och frivilligorganisationer ska driva vården av hemlösa, funktionshindrade och äldre. Skatten ska sänkas och våldtäktsmän kastreras kemiskt. Kristina Axén Olin pratar som en moderat men liknar inte en.
När Stockholms oppositionsborgarråd skriver veckobrev blandas resonemang om trängselskatt och företagsklimat med målande beskrivningar av pannkaksgräddning, barnens luciatåg och hur hon fann sin mamma död på köksgolvet.
Krönikören Linda Skugge beskrev den 11 juni ”modden” Kristina Axén Olin som en som ”pratar om sina barn på ett sätt så att man vet att hon verkligen lever nära dem i vardagen. Dessutom klär hon sig inte typiskt modde.”
– Haha! Det är väl de här sandalerna!
Vi sitter på en bänk i Vårflodsparken i Enskede och Kristina Axén Olin sträcker fram en brun vandringssandal.
– Det är en komplimang om folk känner att jag delar deras vardag och att jag känns som en av dem och inte någon som åker
limousine. Skulle jag ha dragit en gräns för att hålla privatlivet vid sidan om, då hade det inte fungerat att vara borgarråd och trebarnsmor. Hela förutsättningen har varit att mina barn är med på jobbet ibland och att personalen ringer från dagis och jag plötsligt måste åka dit.
Men hemmiljön i villaidyllens Enskede, bara 13 t-bane-minuter från City, står i bjärt kontrast till miljonprogrammens Stockholm.
– Som jag sa om trängselskatten: vi har råd att betala. Vi är höginkomsttagare båda två och vi har friska barn och bor i ett fantastiskt område. Det kan vara ganska själviskt att som höginkomsttagare i innerstan säga att biltullarna har varit jättebra, det är så skönt att slippa bilarna i innerstan. Man måste ju också kunna tänka på torghandlaren i Vårby gård som måste ta bilen.
Efter trängselförsökets slut kritiserade Kristina Axén Olin skatten på tre punkter: den är resultatet av Annika Billströms
löftessvek, staden kan indelas i fler zoner och skatten kan höjas som i London.
Inte ett ord om trängselskattens faktiska resultat.
– Det är klart att biltrafiken har gått ner, men för mig är inte det en viktig motivering till att man ska ha trängselskatt. Vi kunde ha lagt de här fyra miljarderna på att bygga tvärbanor, nya färjelinjer. Vi borde satsa på kollektivtrafik och bygga en ringled i stället, säger hon.
Om moderaterna vinner valet sänks skatten under nästa mandatperiod med en krona. Konsumentnämnden läggs ner och stadsdelsnämnder slås samman.
Kristina Axén Olin vill att frivilligorganisationer och företag ska ges större möjlighet att ta över delar av hemlöshetsvården, äldre- och handikappsomsorgen
i Stockholm. Och även driva avdelningar på fängelser.
– Ja, så länge staten har ansvar, kontroll och insyn så kan jag inte alls se något problem i att KRIS (Kriminellas revansch i samhället) driver en avdelning i ett fängelse.
I förra veckan utvidgade moderaterna sin tak över huvudet-garanti för hemlösa till en vägen tillbaka-garanti.
Helst vill Kristina Axén Olin att även de utan hem ska kunna få en peng, som inom äldreomsorgen. De ska kunna välja kontaktperson som kan slåss med myndigheterna i deras ställe.
– Många av de hemlösa har ju ett förflutet med myndigheter som inte alltid har varit en positiv relation. De har ofta blivit vräkta och tvångsomhändertagna.
Stockholms största utmaning är att bryta segregationen, tycker Kristina Axén Olin. Jobbgaranti inom fem dagar och att fler ges möjlighet att äga sin lägenhet är två sätt att tackla den, anser hon.
– Bland annat för att det ger en möjlighet för bostadskarriär, som vore bra för en del områden. Men också för att för en del
invandrargrupper betyder möjligheten att äga sin bostad en enorm skillnad i synsättet på om man är här tillfälligt eller om Sverige är ens hem.
Det är drygt fyra veckor till Stockholmsvalet. 2006 års första veckobrev från Kristina Axén Olin hade rubriken Sorg och valår. På torsdagen före julafton fann hon sin mor på köksgolvet. Hjärtat hade stannat.
– Om jag får människors förtroende, måste jag vara beredd på att dela med mig av mig själv. Det var oerhört jobbigt och är det fortfarande. Det hade aldrig gått att dölja.
