Sedan den 1 maj i år kan alla par gifta sig, oavsett kön. Under maj månad var det betydligt fler kvinnliga än manliga par som gifte sig, 37 kvinnliga par jämfört med 11 manliga.
Samma mönster syns bland registrerade partnerskap de senaste tre åren.
När partnerskapslagen infördes 1995 var det tvärtom tre gånger fler män än kvinnor som registrerade partnerskap. En möjlig förklaring är att det då var fler kvinnliga par som hade en negativ bild av äktenskapet av feministiska skäl, menar Ulrika Westerlund, vice ordförande för RFSL, Riksförbundet för sexuellt likaberättigande.
–Det var vanligare att man såg äktenskapet som en patriarkal struktur, på grund av dess historiska bakgrund. Idag är den analysen inte lika närvarande inom feminismen. Att alla får gifta sig har också luckrat upp det patriarkala mönstret, säger Ulrika Westerlund.
År 2008 var första gången som det totala antalet kvinnliga partnerskapspar var större än antalet manliga. Men skillnaden var liten, 1223 par jämfört med 1214.
Antalet barn i partnerskapsfamiljer har också tiodubblats de senaste tio åren. I slutet av 1990– talet bodde bara 70 barn med föräldrar som var registrerade partner. Idag är de 749.
–Det är verkligen ett faktum att fler och fler samkönade familjer skaffar barn. Det förekom förstås tidigare också, men då var det nog vanligare att man hade inkorporerat samhällets bild av att man inte var en lämplig förälder. Idag tror jag att det är oerhört få som tänker så. Man ser barn som en självklar möjlighet, säger Ulrika Westerlund.
En stor majoritet av barnen, 706 av 749 barn, bor dock tillsammans med två kvinnor.
–Man kan ju krasst konstatera att det är lättare för kvinnliga samkönade par att få barn. Sedan 2002 är det visserligen tillåtet för samkönade par att adoptera, men inte en enda sådan adoption som inte har varit en närståendeadoption har gått igenom, säger Ulrika Westerlund.
