– Det första halvåret har varit riktigt mörkt, säger Arbetsmiljö­verkets generaldirektör Mikael Sjöberg, som tillsatt en snabb­utredning för att granska vad som ligger bakom vårens kraftiga ­ökning.

I mitten av juni presenterades den första delrapporten som ­visade att 36 personer omkommit sedan årsskiftet, sex personer fler än motsvarande ­period förra året.

Sedan rapporten presenterades har ytterligare minst tre dödsolyckor inträffat och Mikael Sjöberg befarar att statistiken blir ännu dystrare när utredningen är färdig i slutet av augusti.

Antalet dödsolyckor på ­svenska arbetsplatser minskade från 1950-talet och fram till sekelskiftet. ­Sedan vände trenden och nu är olyckorna på väg upp igen. Årets siffror är de sämsta hittills.

Samtidigt har Arbetsmiljöverkets budget minskat kraftigt efter ett regeringsbeslut hösten 2006. Enligt generaldirektör Mikael Sjöberg kommer mellan 35 och 40 procent av personalen att ratio­naliseras bort under den pågående bantningen. Ute i landet försvinner runt en fjärdedel av inspektörerna och i Stockholm har ungefär hälften av de sakkunniga på expertavdelningen med ­ansvar för bland annat regelverk fått gå.

–Den internationella trenden är att minska det preventiva ­arbetet och den tekniska kompetensen och i stället satsa på sanktioner. Men om man desarmerar den tekniska kompetensen blir det bara jurister och det är svårt att se hur de ska kunna förebygga några skador, säger Tore J Larsson, professor i arbetsskade­prevention vid KTH, Kungliga tekniska högskolan.

Han vill inte dra några slut­satser av att dödsolyckorna ökar samtidigt som expertkompetensen försvinner och tillsynen minskar. Men han understryker att det är viktigt med förebyggande insatser.

Att antalet dödsolyckor skulle vara en konsekvens av personalminskningen tillbakavisas också av Mikael Sjöberg.

–Vårt uppdrag är att hitta ­effektivare och bättre sätt att ­arbeta så att verksamheten inte drabbas så hårt. Det är klart att vi får sämre kompetens på vissa områden eftersom vi gör en kraftig minskning av antalet experter, men då får näringslivet och ­facket ta ett större ansvar.

Samtidigt medger Sjöberg att det på längre sikt kan bli svårt för myndigheten att med begränsade resurser hinna med de preven­tiva insatserna.

–I så fall kan arbetsmiljön bli lidande men det är omöjligt att säga hur.

Tanken är att minskningen ska kompenseras genom att den personal som blir kvar skaffar sig bredare kompetens. Att behålla fler inspektörer än experter är också viktigt för att verksam­heten inte ska bli slumpmässig och sätta konkurrensneutraliteten ur spel, enligt Mikael Sjöberg.

Men många företag oroas av urlakningen av spetskompetensen. Arbetsmiljöverket har vid ett flertal tillfällen kontaktats av näringslivsorganisationer och arbets­givare. Bland annat har gruvindustrins branschorganisation SveMin framgångsrikt ­agerat för att landets två gruvinspektörer ska få ha kvar sina tjänster.

–Det är viktigt att ha en ­inspektör som kan gruvor. Vi måste ha en bra arbetsmiljö och då gäller det att kunna tolka ­lagarna på ett bra sätt och att ha ett bollplank för de här frågorna, säger Ola Johnsson, vd på LKAB.

Andra branscher får dock klara sig utan specialister, åtminstone på expertavdelningen i Solna. Det gäller till exempel hårt olycksdrabbade skogs- och jordbruket som står för runt en tredjedel av alla dödsfall.

–Vanligt systematiskt arbetsmiljöarbete räcker inte. Nu avvecklades den person som har överblicken och kan styra och sammanhålla arbetet i hela branschen, säger Ove Synwoldt, doktor i skogsteknik, som fick gå i juni.