– Många av de fördelar som man kan uppnå med spårvägar kan man få med smarta, moderna effektiva bussystem till en bråkdel av kostnaden. Och om man vill göra en satsning på 25 miljarder kronor, så kan man få mycket mera värden om man spenderar åtminstone en del av det här på bussar, säger Jonas Eliasson, professor i transportsystemanalys på KTH.
Som SvD tidigare berättat har tjänstemän på Storstockholms lokaltrafik arbetat fram en plan för hur de blå bussarna i Stockholms innerstad ska kunna konverteras till spårväg. Planen, som gjorts i samarbete med trafikkontoret i Stockholms stad, ger förslag på sex spårvagnslinjer som ska trafikera innerstaden år 2030 och är nu ute på remiss.
När de blå bussarna i det så kallade stomnätet introducerades i Stockholmstrafiken var planen att bussarna snabbt och smidigt skulle som förflytta sig i Stockholmstrafiken. Den blå färgen skulle associera till SL:s spårtrafik för att bussarna skulle uppfattas som ett slags spårväg på hjul. Så har det dock aldrig blivit, och en förklaring är att bussarna aldrig prioriterats tillräckligt i Stockholmstrafiken, utan genomgående går i blandtrafik med en genomsnittlig marschfart på 14-15 kilometer i timmen. När nu busslinjerna ska göras om till spårväg, blir det nödvändigt att spårvagnarna får ta den plats som krävs i gaturummet, så att de kan komma upp i snittfarten 20 kilometer i timmen, enligt både tjänstemän och politiker. Det innebär i sin tur att bilkörfält och parkeringsplatser kan komma att försvinna för att spårvagnarna ska få plats. Men SL och ansvariga politiker tar en onödig omväg, tycker trafikforskare på KTH, som anser att framkomlighetsproblemen kan lösas både billigare och snabbare med busstrafik.
– Om vi nu har politiker som är beredda att göra tuffa prioriteringar och satsa mycket pengar och plats på kollektivtrafiken i Stockholm med egna körfält och färre parkeringsplatser så kan man ju prioritera dagens stombussar. Man behöver inte vänta på att vi har räls, utan det här går att göra nu. Bara att utreda en spårvagn tar år, säger Jonas Eliasson.
Bättre framkomlighet betyder också större kapacitet eftersom det går att köra fler bussar om de inte fastnar i trafiken, säger Jonas Eliasson. Han pekar också på de dyra kostnader som hittills varit förknippade med spårvägsbyggen i Stockholm, i synnerhet i Stockholms innerstad.
- Spårvagnen som går till Djurgården har ju kostat väldigt mycket pengar. Det blir ju så när man bygger i befintlig stadsmiljlö. Det är svårt att komma fram och det ligger redan mycket saker i gatan. Det blir dyrt. Det betyder inte att det aldrig är motiverat att bygga spårvagn. Men de pengarna man får för en spårvägslinje får man då väga mot hur mycket man kan få smarta bussar för.
Men är inte spårvagn att föredra ur miljösynpunkt?
- Det beror på. Det finns ju också bussar som drivs på el. Det viktigaste ur miljösynpunkt är att folk inte åker bil.
Trafiklandstingsrådet Christer G Wennerholm (M) säger att han välkomnar alla bra idéer som kommer fram under remisstiden. Samtidigt tror han en konvertering av bussarna till spårväg är nödvändig när antalet passagerare i trafiken kommer upp till en viss nivå.
– Du kan säkert höja effektiviteten inom varje trafikslag genom omedelbara åtgärder. Men fortsätter Stockholm att växa så pass kraftigt som nu, så måste vi lösa transportbehoven inne i stan. Det är vad det här handlar om. Du får transportkapacitet i en spårvagn motsvarande tre bussar, säger Christer G Wennerholm.
Enligt honom är inte egna körfält för bussarna direkt jämförbara med spårvagnarnas separata spår.
- Om en bussförare lägger sig lite fel så kan han både ta upp sitt eget körfält och blockera övrig trafik. Och bli fast i förhållande till den övriga trafiken. Bussen riskerar att fastna själv och blockera övrig trafik. Spårvagnen vet man var den går på sina spår. Jag är övertygad om att spårvagnen kommer att få större framkomlighet än vad bussen får, säger Christer G Wennerholm, som även tror att spårvägssystemet är långsiktigt lönsamt.
– Du kommer till en punkt då det blir mer lönsamt långsiktigt att övergå från buss till spårvagn. Spårvagnslösningen är ju dyrare initialt, men långsiktigt håller ju investeringen längre. Och fordonen håller bättre än bussarna.
