En omsvängning i synen på nationella adoptioner kan vara på gång. I Stockholm väntas inom kort, 30 november, en ny policy antas som ska medföra att fler barn blir tillgängliga för adoption.
Medan de internationella adoptionerna ökat lavinartat de senaste decennierna har de svenska inhemska adoptionerna krympt ner till ett minimum. Idag uppges det vara extremt ovanligt att en socialsekreterare ens för det alternativet på tal när ett barn omhändertas för samhällsvård. Det finns exempel där den biologiska mamman själv föreslagit adoption men fått höra att det är bättre med familjehemsplacering. Ändå visar forskning, senast en stor dansk så kallad metaanalys, att barn som adopteras och får en permanent familj klarar sig betydligt bättre än barn som växer upp i familjehem.
Ulf Kristersson som är socialborgarråd i Stockholm, säger att Stockholms stad vill bli pionjärer i arbetet med att göra nationella adoptioner till alternativ för långvariga familjehemsplaceringar.
– Många omhändertagna barn lever i permanent osäkerhet om sin framtid. Det handlar om barn som är mer eller mindre uppvuxna i familjehem, där det är uppenbart att de biologiska föräldrarna inte kan ta sitt föräldraansvar. För Stockholm handlar det om cirka 50-talet barn per år som skulle kunna vara tänkbara för adoption, säger Ulf Kristersson.
Förra året var runt 800 barn i Stockholm placerade i familjehem. Bara ett enda fick nya föräldrar genom adoption.
Tidigare har socialtjänsten inte ens frågat de biologiska föräldrarna om de i det här läget kan tänka sig adoption istället. Det initiativet har förväntats komma från föräldrarna själva. Syftet hittills har hela tiden varit att återförena barn och föräldrar men där det inte ser ut att vara möjligt ska nu alltså adoption lyftas fram som alternativ.
– Vi vill stärka barnets rätt till en lugn och trygg uppväxt, säger Ulf Kristersson.
Idag medger lagen att familjehemsföräldrar vars barn varit placerat hos dem i mer än tre år kan ansöka om att bli permanenta vårdnadshavare. Få familjehemsföräldrar uppges dock ha tagit fasta på den möjligheten. Ett skäl kan vara att det då blir de som får ansvaret för barnets kontakt med de biologiska föräldrarna. Följden för barnen blir istället fortsatt osäkerhet med omprövning av vårdnadsbeslutet var sjätte månad och ibland kortare eller längre vistelser hos de biologiska föräldrarna.
Den nya policyn gäller också vissa nyfödda och ännu ofödda där det är uppenbart att föräldrarna inte kommer att kunna ha hand om barnet. Även i dessa fall ska de biologiska föräldrarna tillfrågas om de inte kan tänka sig att adoptera bort barnet istället för att placera det i familjehem.
Flertalet stadsdelsförvaltningar välkomnar den nya policyn men det finns också de som varnar för att föräldrar kan gå med på adoption under en destruktiv fas av sina liv och sedan ångra sig utan att kunna ta kontakt med barnet igen.
Under hösten har 170 socialsekreterare gått på kurs för att lära sig tillämpa det nya förhållningssättet i sina möten med dessa familjer. De kommer också få ökat stöd för att våga ta upp dessa känsliga frågor.
– Detta är ett genomgripande beslut som måste tas på största allvar med rigorösa regler för rättssäkerheten. Det får aldrig uppstå en situation där föräldrar i efterhand anklagar socialtjänsten för att ha blivit övertalade eller tvingade till att adoptera bort sitt barn, säger Ulf Kristersson.
